2009/06/07
Färgerna svart och vitt kommer jag nog alltid att associera med den utstyrsel en Aikidoka av högre grad bär. Vit gi och svart hakama.
Nedtagning
Svärdkamp
Kast
Därmed avslutar jag min frukost framför skärmen och beger mig till dojon för att hjälpa till med renoveringen. Jag planerade att redan vara där men kroppen ville visst ha mer sömn än jag hade räknat med.
2009/04/05
Kära dagbok,
Med den inledningen vill jag förvarna att det är blir en förhållandevis intetsägande post. Ett inlägg i loggboken utifall jag skulle behöva minnas tillbaka.
Inför den här veckan såg jag i kalendern att jag skulle till Ryd sex av veckans sju dagar. Då Ryd ligger i helt fel ände av stan och det är ~5 km dit brukar jag inte ta mig dit utan ärende och vissa veckor känns det motigt att cykla dit bara för veckans tre pass Aikido.
Sviten sprack redan i måndags. Jag hade med mig en ryggsäck packad med kläder för klättring till jobbet. Som tur var har vi möjlighet att kolla eposten på jobbet, för klätterkursen blev inställd i sista stund. Det var för få deltagare och efter att ha spanat på anmälningssidan gissar jag mig till att det bara var jag anmäld. De pushade för att jag skulle hänga på ett annat kurstillfälle istället men det inföll under arbetstid så nu rullar jag tummarna i väntan på att nya kvällskurser ska dyka upp på anmälningssidan. För att återgå till temat Ryd så föll därmed även torsdag bort och jag var nere på fyra planerade turer till Ryd.
Den smärta i käken som dök upp förra söndagen, på väg hem från Aikidolägret, ville inte ge med sig. Sjukvårdsupplysningen ringde jag redan på måndagen och deras förslag var att det kunde vara en muskelansträngning till följd av kampsportande eller dålig sömn. I så fall släpper det inom några dagar. Om inte, sök tandläkare. I torsdags ringde jag folktandvården och fick en s.k. akuttid fredag förmiddag. I Ryd.
Anledningen att jag hade ont var att en visdomstand vuxit snett och gett upphov till en ficka mellan tand och tandkött. Där hade någonting fastnat och gett upphov till en inflammation. En stor sak som till utseendet såg ut som en spruta användes för att spola rent fickan. Därefter följde det plågsammaste jag varit med om i munväg. En bit gasväv indränkt i kortison pressades in i fickan. Rekommenderad smärtlindring: 1 ipren och 2 alvedon. Behöver jag säga att jag gick direkt ner till apoteket? Vanligtvis har jag svårt att svälja piller. De där tre tog jag rakt av utan ens vatten.
Tandläkaren sa ”Du kommer att gå härifrån med mer ont än du hade när du kom hit och undra varför gjorde jag det här, men jag lovar, det blir bättre.” och mycket riktigt så känns det redan mycket bättre. Tog bara tre omgånger av rekommenderad smärtstillande. Sista dosen lördag morgon. Nu ser jag fram emot att få en kallelse till tandkliniken (eller vad de nu kallar oralkirurgen) så jag kan få den förbannade tanden avlägsnad. Då den sitter så snett och dumt skulle den annars ge upphov till nya inflammationer.
Med anledning av tandläkarbesöket och uppmaningen att undvika ansträngning de närmaste dagarna så klev jag ganska snabbt av mattan i fredags. Hade bytt om och kände mig för men det blev inte mycket mer än att mjuka upp. Istället för träning blev det några videosnuttar med mobilen.
Förresten, det var inte bara dåliga nyheter den här veckan. Vi är bäst i Sverige. Vilket får det att kännas än bättre att veta att jag är bra.
2009/04/01
Roadtrip
Förra fredagen satt jag tillsammans med tre andra Aikidokas i en med våra mått liten bil och roadtripade söderut. När vi efter en del snurrande inne i Linköping och upphämtande av diverse prylar äntligen rullade ut mot E4:an hade vi listat ut var det mesta om hyrbilens funktioner. Det kändes som att vi vid det laget redan hade avverkat alla fåniga skämt på temat sexuell anspelning på bilrelaterade saker. Jag hade fel. Även om det inte blev så värst många fler skämt på just det temat så var stämningen i bilen god.
När vi närmade oss Malmö och kryssade mellan filbyten så av bara farten missades avfarten. Oops, men vi låg ju bra till i tid – vi hade avsatt lite drygt en timme åt att åka vilse inne i Malmö – så det var bara att vänta på nästa avfart. Som många större städer finns det ju flera avfarter. Så vi tog av vid nästa och började kolla oss omkring efter kännetecken. Vi stannade vid en karta och medan vi letade efter var vi var så startades mobiltelefonernas navigationsprogram. Det visade sig snart att vi var på den väg vi letade efter. Så det var bara att fortsätta på samma väg tills vi såg skylten. Hur enkelt som helst! Vi behövde aldrig använda några hjälpmedel för vi hamnade rätt utan att behöva fundera. Vi övernattade på dojogolv och under lördag och söndag tränade vi fyra pass per dag.
Inte som Biiru-waza
Lägret
Lägret arrangerades av Malmö Aikidoklubb och lockade över 90 deltagare. Det var ett lite speciellt läger då de hade lyckats bjuda in två av Skandianviens aikidopionjärer – Shihan Jan Hermansson 7:e Dan och Lars-Göran Andersson 6:e Dan. Man hade lyckats låna ihop till 470 kvadratmeter matta och för min del var det inte bara det största läger jag varit på, det var även mitt första läger utanför Linköping.
Vad minns jag av lägret? Vi tränade Yonkyo ett pass…. Som en vis gammal man sa så gäller det att lägga saker på minnet. Även om det inte var ordagrant så han uttryckte det. För att underlätta att hålla minnena vid liv tar jag mig friheten att skriva om lite av varje som lämpar sig för textform. Annat blir till att öva på mattan och intet ont anande vänner och bekanta. Den vise mannen – som inte helt saknar likheter med Yoda – använde sig av många pedagogiska exempel i form av referenser, jämförelser, liknelser och prylar. Mer än en gång så plockade han fram saker ur kläderna och använde föremålen för att förtydliga vad han ville säga. För att nämna några av objekten så var det en strömbrytare, en mobiltelefon, en tving och sedlar i valörerna 50 och 1000. Historierna skulle ta för lång tid att återberätta men jag kanske återkommer till någon av dem senare. I annat fall så får ni väl försöka träna för Janne och hoppas att han upprepar sig!
Rast vila 15 minuter
Varför tränar man vapen?
Två helger innan så var det läger i Linköping. Då var det Fredrik Snell som instruerade. Under ett Tantopass sa han något som jag tyckte var väl uttryckt och lade på minnet, om än inte tillräckligt väl för att följande ska kunna betraktas som ett citat. När vi tränar med kniv så tränar vi i egentligen inte försvar mot kniv. Vi tränar Aikido. I en situation där man behöver försvara sig mot någon som har kniv så bör man i första hand ta sig därifrån, undvika situationen. I andra hand använder man tillhyggen. Om inget av de första två alternativen finns tillgängliga kanske man möjligen kan applicera någon Aikidoteknik men helst bör man dubbelkolla om det verkligen inte går att använda sig av något av de första två.
Frågan om varför man tränar vapentekniker återkom i mitt sinne under det här lägret. Under ett Bokkenpass visar Lasse hur olika stilar hugger olika. Vi hugger centrerat men stilar som använder rustning och hjälm kan inte det så deras hugg utgår från över axeln. Lasse har precis visat hur man i ett hugg inte bara hugger utan även skär ner för att ta sig igenom en eventuell bröstplåt då han pausar och gör en liten utvikning från ämnet med en nutida referens. Lasse tränar inte vapen utifall han skulle behöva hugga ner någon med rustning på stan. Vapen tränar man för att hitta centrum och för att hitta rätt rörelsemönster. Kan tyckas självklart men tål att sägas.
© Per-Ola Olsson
Om att göra varandra illa
Vid ett tillfälle pratar Janne om vad han kallade att söka kontakt. I det här sammanhanget var det inte fråga om den sorts kontakt (läs: närvaro, koncentration) som Fredrik pratade om på mitt föregående läger. Det var frågan om att kroppskontakt föregår kraft. Ska man flytta någon kroppsdel så ska man först ha kontakt med den innan man trycker på. Det handlar om att träna skonsamt och undvika skador. Janne jämförde det med hur de genomför en drop-kick i amerikansk wrestling. Först placerar de fotsulorna mot den andres bröst, därefter skjuter de ifrån. Om jag minns rätt så var det i samband med hur man kan för att få ner uke med en Nikkyo ska ha känslan av att kavla en deg när man pressar med handkanten längs med biceps.
Om man tolkar det han sa om kontakt som att man inte ska göra varandra illa blev det något motsägelsefullt när ett senare pass ägnades helt åt hur man med Yonkyo-teknik kan göra vanliga Aikido-tekniker mer effektiva. För den oinvigde är Yonkyo-punkter ställen på kroppen där det krävs väldigt lite kraft för att det ska göra ont. Aikido inriktar sig vanligtvis mot muskler och att få dem att röra sig på önskade sätt. Man skulle kunna förenkla och säga att Yonkyo är alla tjuvknep där man fuskar mot nervknippen och liknande. Så, ska man göra varandra illa eller inte? Slutsatsen borde efter mina ledande formuleringar vara given. Man kan använda smärta för att styra motståndaren dit man vill, men man ska undvika att orsaka skador.
Andra lärdomar
2009/03/17
För ungefär en månad sedan skrev jag att jag skulle träna på mina ninja skills. Helgen som nyss passerade tränade jag 8 pass Aikido och uppenbarligen så är det viss diskrepans mellan att vara aikidoka och att vara ninja. Trots att jag inte ens var på årsmötet så har jag så sent som för några minuter sedan tackat ja till att åta mig uppdraget som kassör för LBK. Nu återstår bara att faktiskt bli fyllnadsvald, men det borde bara vara en formalitet.
2009/03/10
Fall som ett S!
Veckans TisdagsTema är Tisdag. Så, vad är tisdag för mig? Jag tog kameran med mig och efter några få bilder på jobbet hamnande kameran i händerna på en förkyld Aikidoka som ändå var i dojon. Visserligen tog jag någon enstaka bild på hemvägen – mest för att det till min förvåning hade dykt upp ett snötäcke under tiden jag tränade – men för att komma till saken så är det min klubbkamrats förtjänst att det var så många som 234 bilder som överfördes till datorn.
Den här bilden tagen mitt i en rörelse får mig att fundera om jag faktiskt inte gör ett bättre jobb än den som agerade S i omslaget till filmen Vuxna människor. Må så vara att bilden behöver spegelvändas, men det ordnar man ju enkelt i ett bildredigeringsprogram.
Aikido är ett självförsvar som strävar efter att så långt det är möjligt inte skada motståndaren. Det är gott om greppteknik, mjuka vida rörelser och ser ibland nästan ut som dans. Öppet för misstolkning så betonas höftrörelse i så gott som alla tekniker. Och nog finns det någon form av intern humor kring att det stönas så mycket på mattan.
Uppdatering. Så här i efterhand frågar jag mig vad jag tänkte när jag valde den där bilden. Hmm…
2009/02/19
I tisdags var det årsmöte med Aikidon. Jag behöver träna på mina ninja skills och bli bättre på att göra mig osynlig. Efter mötet hade jag råkat ta på mig att vara justerare för årsmötet och en av två i valberedningen att utse nästa styrelse. Det senare en uppgift som man hinner glömma bort och sedan riskerar att utlösa panik. Antingen blir det busenkelt eller så blir det jättejobbigt. Några mellanting finns inte när det gäller att vaska fram personer att nominera. Men urvalet är gott så det ska nog gå bra och är inget att oroa sig för!
Utöver ett protokoll från årsmötet så ska jag även (har jag för mig) skriva under ett styrelseprotokoll för FOSsil. Jag ska åtminstone lägga två bilagor till protokollet. Allt är i ordning så nu handlar det bara om rätt tillfälle att träffas. Med det sagt så kanske det redan till helgen blir ett passande tillfälle att få lite styrelseåtaganden avklarade. 😉
2008/12/04
Så har det blivit dags för en post med musik att lyssna på medan du läser.
En fin händelse i Hudiksvalls skärgård ledde till att den här låten fastnat bland mina minnen. Det händer att den ploppar upp och den här gången råkade jag fastna för titeln. Mer eller mindre krystat så började jag härleda saker jag tänkt skriva om för att passa in mot titeln på låten. Ganska mycket på gång nu och gemensamt för många aktiviteter är att de har någonting med början eller avslut att göra.
För första gången har jag haft nytta av Aikido utanför Dojon. Detta då jag för övade framåtfall på asfalt, i högre hastighet än vanligt och från cykelhöjd. Körde över räls i ickeoptimal vinkel och framhjulet kanade snett åt sidan istället för att rulla över spåret. Jag vek in huvudet, snurrade runt och kom på fötter innan jag hunnit tänka. Även om jag kände mig öm lite här och var i kroppen så klarade jag mig förvånansvärt väl. Förhoppningsvis var det sista gången jag behövde använda kampsportsfärdigheter utanför träning. Nu till helgen så är det säsongsavslutning Aikidon och min första gradering. Har inga tvivel om att jag ska klara av det men en viss spänning infinner sig ändå inför att utföra Aikido inför en höggraderad bedömare.
Flera kvällar har jag legat vaken och läst så länge att jag inte vågat kolla på klockan innan jag somnat. I takt med att jag varit vaken längre och längre har jag även blivit mer och mer benägen att ligga kvar i sängen på morgonen. Mina vanliga morgonrutiner med gott om tid att sitta vid datorn och läsa nyheter och besvara mail till frukost har krympt undan. Idag var första gången på mycket lång tid som jag inte åt frukost. Närmaste jag kommit att skippa frukost var när vi på Sardinien fick italiensk frukost bestående av espresso och en sockerchock förklädd till bakverk men då åt vi ”vanlig” frukost strax efteråt. Så senast jag inte åt frukost måste vara flera år sedan. Möjligen undantaget om jag legat kvar i sängen till lunch någon gång. Poängen är att jag alltid äter ganska omgående efter att jag kommer ur sängen på morgonen. Tills imorse. Och jag överlevde dagen utan större men.
Det kan ha varit ungefär två år sedan senast; helgen som var så dansade jag bugg. Kära mor fyllde jämnt och på natten när antalet gäster började tunna ur så röjde vi undan borden och skapade ett dansgolv. När alla gäster hade gått så hade vi (familjen) något av en efterfest och slog klackarna i taket. Så kul som det var är det ju inte utan att man överväger att kolla upp möjligheterna att dansa styrdans någon gång ibland. Jag är inte ambitiös nog för att gå buggkurs eller något sånt men den här sortens fester är för sällsynta!
Inför hemresan frågade mamma om det var ok att sova inne i huset. För om det inte var ok så skulle de vara tvungna att köpa ett till oljefyllt element att ha i stugan då de tänkte använda det de redan har till att hålla temperaturen i uterummet på en behaglig nivå. Först blev jag bara förvånad och sa att det självklart var ok att sova i huset. Så här i efterhand undrar jag om det inte de inte försökte använda mig som förevändning för att berättiga ett inköp. Hur som helst så sov jag på en uppblåsbar madrass i syrrans gamla rum. Tyckte det var lite kyligt så drog upp filten, kurade ihop mig och sov. På morgonen låg jag och läste och det var så pass svalt att jag växlade hand att hålla boken med och värmde den andra innanför täcket. Jag trodde att det var för att jag låg nära golvet och att de gillar att ha det kallt men till frukost så kom det fram att ingen hade tänkt på att slå på elementen i det rum jag sov i.
Min syster och hennes pojkvän avrundade med Uppsala och flyttade till Gävle. Ett hyfsat stort släp skulle köras ner till Uppsala och jag tackade inte nej till chansen att få sitta bakom ratten och fräscha upp körningen. Nu för tiden så kör jag lastbil oftare än personbil och det är sällan jag kör lastbil. Roligast var det när vi kom fram och skulle backa in släpet på ett ställe där det skulle få stå över natten. Ränderna sitter i än!
På tal om något helt annat så pushar en jobbarkompis för att få med mig på en tävling. Visserligen har dykningen gjort mig härdad vad gäller svala vattentemperaturer och jag är hyfsat intresserad av långdistanslöpning, men det känns som en jäkla utmaning att ge sig ut på något sånt där! En del av mig är lockad så tills vidare fortsätter jag med att hålla mig i form och leka med tanken. Ett nytt moment jag har börjat lägga in i min träning är att ha med mig en ryggsäck med vätska. Dels ger det lite extra belastning att ha vikten på ryggen men mestadels är det för att öva på att inta vätska utan att behöva sänka tempot nämnvärt. Någonstans i bakhuvudet hägrar tanken om att testa mig själv på långdistans under tävlingsförhållanden – så man får officiell tidtagning och resultatet beseglat.
2008/11/10
Från i torsdags fram till söndag så gick The TCFE Taijiquan & Internal Martial Arts European Championships 2008 av stapeln här i Linköping. Under lördagen var jag där som funktionär och fotograferade. Ur mitt perspektiv var det ett gyllene tillfälle att öva på att fotografera människor i rörelse. Många bilder blev det, men då jag hade lånat en kamera på plats så blir det till att vänta på att de ska gå igenom bilderna. Förhoppningsvis har några av mina hundratals bilder blivit bra så de dyker upp i galleriet.
Tills dess finns stillbilder från tidigare år samt några videoupptagningar jag gjorde med min lilla kamera.
Uppdatering. Länk till ovan nämnda bilder.
2008/10/20
Förra helgen var jag på mitt första Aikido-läger. Två stora namn inom svensk Aikido var där och undervisade. Av snacket att döma fick jag intrycket att det är väldigt ovanligt att ograderadade nybörjare dyker upp på läger. Många av de tekniker som visades och övades kändes helt nya för mig. Om det var ett moment jag kände igen så var det del av en lång serie men på något nästan magiskt sätt så fick man det mesta att fungera. Någorlunda. Att få träna med så många personer som är så bra var helt fantastiskt lärorikt. För att inte nämna roligt.
Lite skämtsamt efter lägret sa jag att jag under helgen tränat nästan lika många pass som totalt tidigare. Eftersom att jag tagit nytt tag i träningsdagboken och uppdaterat så vet jag att det faktiskt rörde sig om 9 pass varav 8 träningar i rad utan ett enda missat tillfälle under september samt ett pass mellan Dyk-Leif och Alghero. Även om 9 > 6 blev jag väldigt glad att höra svartbältare bli förvånade att jag är ograderad. 🙂
Träningsmässigt verkar det så här långt in i oktober som att det blir en väldigt annorlunda månad jämfört med september. Idag har jag sprungit mitt första egentliga löppass under oktober undantaget en sväng barfota längs stranden i Alghero, men sanden var så kompakt och hård att springa på så det blev inte speciellt långt. Idag där emot slog jag till med 12 km! Som jämförelse sprang jag 11 gånger under september. Att det inte blivit mer löpning eller Aikido (undantaget lägret) så här långt under oktober beror dels på att jag haft aktivitet varje helg – de första två helgerna gjordes dessutom till långhelger – och att jag tyvärr hade två sjukdagar.
Efter lägret diskuterade vi olika stilar av kampsport och självförsvar. För min del handlar Aikido mest om att att må bra. Jag känner att det är nyttigt och jag har kul. Självklart är det ett stort plus att det är trevligt folk i klubben och att det finns bastu, men ändå är det känslan av att vara bättre efter ett pass än innan som är den främsta moroten just nu. Längtar till träningen imorgon efter jobbet!
2008/09/19
Today at the Aikido exercice I’ve been practicing with among others a girl who doesn’t speak Swedish. Before I continue I’ll shortly try to describe Aikido for those of you who arn’t familiar with it. Aikido is a martial art that – to quote Wikipedia – can be categorized under the umbrella of grappling arts. It is very much about redirecting rather than opposing attacks and the techniques involves alot of holding each others by the arms or by the clothes.
When practising a technique today she kept saying ”Grab me!” and I had a hard time not to smile. Either she didn’t see anything funny about it or she liked seeing me struggle pretending it didn’t move me, because she kept repeating the phrase a lot. Tomorrow my facial muscles are going to ache from excessive exercise.
Fotodieten På språng Bakåtlänkar via knuff.se
onasut 