Funderingar


Det här är något av en bump av en text som likt en Aha-upplevelse lyckades sätta ord på några tankar jag hade. I skrivande stund närmar det sig ett år sedan Josh skrev om usla kampanjer och vad det innebär att genomföra bojkott som en enskild individ. Effekterna av vad en individ gör kanske inte är stora eller ens märkbara för dem som tagit fram eller betalat för kampanjen, men man kan uppnå en viktig förändring på individnivå. Genom att bojkotta de företag som har kass reklam så bidrar inte individen till att de kan bekosta så dålig reklam. Hans samvete är rent.

Jag gillar sättet att tänka och tror att om fler faktiskt gjorde samma resonemang och följde sitt samvete skulle reklam utformas bättre. För reklamen ser ut som den gör för att det säljer. Det är åtminstone det återkommande argumentet man hör när företrädare försvarar sin reklam mot anklagelser om att den är för objektifierande, fördummande eller andra varianter av kort och gott dålig. Dålig reklam är för lätt att komma undan med. Stavfel? Asså, det var med flit för att få dig att reagerade på det! Kass bild? För att få din uppmärksamhet. Fel på layouten? Medvetet för att påverka ditt omedvetna.

Min sambo och jag går i tankar på att skaffa bil och en reklamsnutt från Hyundai har petat ner dem flera pinnhål som alternativ. Med ordval som öknar är färglösa och vintrar är varma så är de inne på till synes falska påståenden som ibland visar sig är sanna. Jag utgår ifrån att reklam vill påverka mig att få positiv association; säga att deras produkt är bra. Så vad har de för baktanke med att ge mig intrycket att de är falska? Är de nöjda med att jag återberättar på en blogg att de trots allt kanske skulle kunna vara bra i undantagsfall?

Jag har gillat distraktionen i form av handling i ICAs reklamer med Stig mfl. men deras senaste tilltag med kompispriser åt alla är lika avskräckande som; ”Special plice for you my fliend. Wold wide wallanty! No ploblem.”. Nästa gång saldot börjar sina på ICA-kortet kommer jag tänka till en extra gång.

Ditt bidrag till att göra världen lite bättre idag blir att ta dig en funderare vilken reklam du ogillar.

Det här är ett inlägg med anteckningar från en maffiakväll. Maffia är ett socialt sällskapsspel med asymmetrisk information. Det är ett rollspel där man inte vet vad de andra spelarna har för roller.

Vi hade med kakor. Det var uppskattat och refererades till förvånansvärt många gånger i diskussioner om vilka som gjort något misstänkt eller gynnsamt för byn.

Kvällens första spel började med att Erik blev mördad. Om minnet är rätt så var vi 14 spelare. Första dagen blev maffiamedlemmen Lina hängd efter att ha trasslat in sig på frågan om hon var maffia. Sedan lynchades och mördades det ganska gott om bybor. Det hela vände till byns fördel igen efter att maffia-Johan (dvs undertecknad) försvarat sig för ihärdigt och dragit misstankarna emot sig. Olle var ensam maffia kvar och lyckades hålla sig utom misstanke. Med fyra personer kvar valde byn att gå till natt utan lynchning. Bland de tre som var kvar lyckades byborna Helene och Sigge komma överense om att det var Olle som var maffia och byn vann med minsta möjliga marginal. En spännande första match där nykomligen Helene höll sig vid liv genom hela spelet.

Spel nummer två så var vi 17 stycken. Första lynchningen hängdes en Don eller maffiaboss (visas som god vid undersökning). Olle hade blivit anklagad för att vara lik sig själv från förra spelet då han var maffia. Undertecknad spelade watcher och blev mördad andra natten. Innan jag dog hann jag se att Helene hälsade på hemma hos Markus. Då jag som död kunde konstatera att Markus var vid liv hade jag goda skäl att anta att Helene hade en god specialroll. De flesta icke dödande specialrollerna är goda. Antagandet visade sig vara riktigt. Helene var polis och hennes role claim blev den första snöbollen i ett lavinartat resonemang som med 7 personer kvar resulterade i att den enda kvarvarande varulven lynchades. Polisen pekade ut en bybo som god och en spelare som ond. Den onda spelaren replikerade med role claim Miller (passiv specialroll – bybo men visas som ond vid undersökning) . Vid förestående hot om lynchning gjordes role claim av så väl role blocker som vigilant. Då allas historier stämde överense beslöt sig byn att lyncha den tystlåtna nybörjaren som fram tills innan lavinen var utom misstanke.

Tredje omgången gjorde jag något så ovanligt som en role claim första dagen. Bakgrunden var att jag tidigt frågades ut grundligt angående eventuellt minspel då spelledaren berättade att två mördats första natten. Det brukar sällan finnas mycket att gå på första dygnet så det fanns risk att byn under tidspress skulle kunna falla tillbaka på att vilja lyncha mig eller att jag skulle bli undersökt under natten. Mitt rollkort var den skjutgalne bybon – alla som besöker mig på natten blir skjutna. Efter en del gruvande valde jag att bekänna färg och gick ut med att det vore en dum idé för positiva specialroller att granska mig nattetid. Byn köpte detta och maffian likaså vågade sig aldrig på att mörda mig. Detta gjorde att jag hängde mig kvar till slutet. Efter några omgångar hade byn lynchat maffia, bybor och en seriemördare. Av de ursprungliga 14 återstod 6 och övertygade om att det endast återstod en maffia valde byn att lyncha en av de två mest misstänkta. Vi lynchade tyvärr Helene som var bybo och vad vi inte visste var att det återstod två maffia. Maffian gick till natt och avslutade med lyncha mig som sista bybo. Kudos till Henrik som lurat oss upp på läktaren.

Nu har det mesta kring att vara blodgivare blivit rutin men det är en sak jag inte lyckats få grepp om. När bör man äta de järnpiller som man får i samband med blodtapp?

Första gången fick jag instruktion att de skulle ätas dagligen i samband med måltid och då helst frukost. Har vid annat tillfälle fått höra att det helst är i samband med middagen pillret ska sväljas. Nu senast fick jag veta att det är 2-3 piller per vecka och strax innan man lägger sig att sova som är bäst.

När tycker du att man bör inta järnpiller? Varför?

Inför att spela det sociala spelet Mafia började jag surfa runt och hamnade så småning om på mafiascum.net som har en långt mer omfattande wiki än wikipedia och det även erbjuds spel i forumform. Min nyfikenhet och den mycket stora mängden material gjorde att jag ägnade längre tid än planerat åt att läsa på inför spelkvällen.

Därför var jag inte helt oförberedd när den första omgången drog igång. Utifrån vad jag hade läst mig till i förväg hade jag några teser som jag efter kvällens erfarenheter känner ett behov av att ifrågasätta.

Om en person ställer jobbiga frågor, tar upp intressanta resonemang och är bra på att gräva är det av intresse för maffian att tysta denne. Personer som är mer godtrogna och lättmanipulerade utgör en lägre risk. Maffian är ofta i sitt utredande av andra något hämmade av att de ju faktiskt sitter inne med facit och låtsas vara en bybo. Av den anledningen är det i byns intresse att alla är aktiva, ifrågasätter och höjer svårighetsgraden för att framstå som en townie. Det går att argumentera för på många olika sätt men min tes var att det ligger i bybornas intresse att alla är aktiva men det kan vara en risk om man som ensam person utmärker sig genom att vara mer på hugget.

En andra tes måste jag så här i efterhand tyvärr erkänna att jag antog sann efter att ha läst det på internet. När jag nu läser om OMGUS på nytt inser jag att jag även hade dragit för stor växel på frasen. Min tes var att det vid en anklagelse endast verkar mer suspekt om man svarar med att anklaga någon annan. Värst framstår man om man besvarar anklagelsen med att anklaga sin anklagare. Jag resonerade att man istället bör framföra sina misstankar direkt när de föds, när man får vatten på sin kvarn eller möjligen när någon annan sätter den misstänkte under press. Nackdelen med det senare är att man riskerar att framstå som någon som håller med föregående talare.

Det var tankegångarna inför kvällen. Då klockan är sent och jag precis mottagit ett natti per sms är det hög tid att redogöra för hur kvällen gick. Vi spelade tre spel.

  • Första gången blev jag lynchad dag 1 och spelet vanns så småning om av en self aligned seriemördare. Seriemördaren dödade båda maffia. Uteslutande oskyldiga blev lynchade.
  • Även andra gången vi spelade blev jag lynchad dag 1. Även om grunderna var lösa visade det sig denna gång vara ett riktigt utpekande då jag var mafia. Spelet vanns av byn.
  • Tredje omgången fick jag rollen som vigilant. Med min bakgrund som tidigt lynchad bestämde jag mig för att dra nytta av min färdighet och pekade därför under nätterna ut 3 personer på grunder lika vaga som dem som lett till omröstning.  Då det rörde sig om siblings dog 4 personer genom mitt pekande och av dessa var 2 maffia. Totalt under spelet dog 2 maffia och den tredje rackaren tog hem segern. Uteslutande oskyldiga miste livet på galgbacken. Ingen maffia dog till följd av lynchning.

Trots att jag ensam stod för allt maffiadödande i sista spelet kan jag inte sticka under stol med att jag bidrog till att sätta byfolket i en svårare sits genom genom att gissa fel och döda först en tracker och sedan en sibling cop. Den första dog då jag uppfattade det som att han tidigt outade att han hade en specialroll, dock utan att specificera vilken. Att göra det tidigt i spelet utsätter honom själv för en risk att bli dödad av maffian på natten om det inte så att han är maffia och bluffar. Av den anledningen valde jag att skjuta honom den andra natten. Min tanke var att han antingen var dödsmärkt av maffian eller maffia så jag skulle antingen döda en maffia eller sätta en kula till i en redan död good guy. Då maffian inte alls hade dödsmärkt honom gav hans död upphov till diskussioner om en eventuell seriemördare.

En serie händelser som tolkades olika ledde fram till en del glåpord. En spelare utgav sig själv för att delge sitt maffiasyskon och rentvå två personer som han haft möjlighet att undersöka i egenkap av polis. Dock gjordes outandet något svävande och sedan lades locket på som om inget hade sagts. Jag uppfattade det vid eftersnack som att tanken var att maffiamedlemmarna inte skulle få mer information att gå på. En förfrågan om ett förtydligande vad personen menat med maffiasyster lämnades obesvarad vilket ihop med ett avvikande beteende jämfört med tidigare spel och det märkliga utspelet som sådant gjorde att jag fattade misstankar. Då den person jag trots detta planerade att döda denna omgång blev lynchad fattade jag snabbt ett nytt beslut på magkänsla och tidigarelade handling mot vad som visade sig vara en sibling cop. Det var efter att ha prickat in två town aligned specialroller som det konstaterades att det antingen är en seriemördare eller en idiot till vigilant som dödar folk utöver maffian. Jag kunde föga nöjd konstatera att mönstret inte alls matchade random killing. Till råga på allt förväxlade byborna offren och utgick från att det var maffian som låg bakom de mord jag utfört och vice versa. Dessvärre kunde jag ju rätta dem och då utöver mig själv endast maffia satt inne med vem som hade stått för vilket mord vågade jag inte föra resonemanget i rätt riktning med risk för att dra på mig maffians uppmärksamhet.

Dagen efter det blev jag övertygad om vilka tre som var maffia. Tyvärr räckte inte det till seger då jag dumt nog höll min övertygelse för mig själv och andelen 3/6 maffia omöjliggjorde för oss att lyncha någon av dem. Den natten visste vi att det maffiasyskon som genom sin roll var länkad med den avlidne polisen skulle självdö och jag sköt den person vi försökt att lyncha. Hade vi kunnat lyncha skulle jag iofs pga ett missförstånd ha skjutit ett extra skott i det syskon som samma kväll ödesbestämt skulle ta självmord. Samma kväll dödade maffian mig och i det 1/3-läge som uppstod lyckades maffioson prata med sig en av de andra spelarna till en sista felaktig lynchning vilket resulterade i redan nämnd seger för maffia.

Så vad kan man dra för slutsatser?

Vad gäller mina teser så inbillar jag mig att jag de gånger jag blev lynchad blev jag det till följd av att jag inte försvarade mig själv mer. Jag var en av de spelare som resonerade lite för mycket och borde spelat mer. Tex delade jag vid några tillfällen inställningen att byn tjänar på att hänga någon och jag kunde ha mina misstankar men ville ändå nyttja mer tid till utfrågning och resonemang.

När det gäller min tes om att lättmanipulerade spelare är mindre riskabla för maffian och mindre värda för byn står jag fast vid tesen men ställer mig frågande till om det verkligen är så det spelas  i praktiken. Min uppfattning är att spelare som antingen anklagar eller anklagas tidigt i spelet (på lösa och inte ovanligen felaktiga grunder) oftare blir lynchade än spelare som legat lågt och inte deltagit i häxjakt eller tagit upp och/eller följt egna spår. Utifrån mitt ännu snävt begränsade underlag anar jag mig till ett mönster att spelare som försöker ställa någon annan än den man själv misstänker mot väggen kan tolkas som desinformatörer och att att personer med från tongivande avvikande uppfattning oftare röstas ut än spelare som undviker att ta ställning.

Avslutningsvis gillar jag visserligen inte skrockfullhet men nästa gång tänker jag inte välja ett away message som länkar till samma bild som senast.

Uppdaterad. Städade bort en del självklarheter för att korta ner texten och infogade några saknade ord där meningarna var ofullständiga.

Efter en del övervägande och kombinerande mellan olika bolag och möjliga byten så stod det i slutändan mellan att åka X-tåget och SJ eller med Härjedalingen och Bus4You.

Nackdelen med att åka buss är att det tar något längre tid och att jag misstänker att jag åker på merkostnaden om den första bussen skulle bli så sen att jag missar mitt byte.

Den risken slipper man med tåg då båda delsträckorna bokas på samma biljett. Dessutom är restiden nästan en timme kortare. (Mätt från avresa till ankomst. Effektiv restid skiljer mindre än en halvtimme.)

Men där buss kostar mindre än 400 så kostar en resa med tåg knappa 900. Med buss så åker jag grisen i säcken första halvan av resan ner till Stockholm men sista biten så sitter man betydligt skönare än hos SJ och till skillnad mot SJ så ingår WLAN utan extra kostnad.

Jag minns förr i tiden när man kunde hitta biljetter hemhem för under 300 med SJ och då var tåg det självklara alternativet. Vad är det som har hänt? Är det deras utökade service som kostar?

Folk i allmänhet är snälla och trevliga. Så även online. Som överallt annars finns det undantag men på nätet har undantagen fått oförtjänt mycket utrymme. Det talas om nätfientlighet och som om internet bara var ett ställe där elaka fegisar kan göra anonyma påhopp. Om det är bättre eller sämre än den gamla uppfattningen att internet bara utgörs av porr vet jag inte, men det kanske säljer lösnummer. På Joshens uppmaning tänker jag därför lyfta fram några av de positiva erfarenheter jag har av att vara uppkopplad.

Jag börjar i spelens värld. Genom MMORPG:n har jag knutit vänskapsband som varat längre än mitt intresse för att spela. Kanske var vi för upptagna med att utforska en fikitiv värld eller så behövde vänskapen bara mogna på sig men det är först efter att jag slutat spela som jag haft två tyskar på besök och så har jag tagit mig till Oslo och Amsterdam för att umgås med onlinekompisar. Utan VoIP eller guild chat inblandat. Men desto mer öl.

I synnerhet med nyfunna vänner har jag ett antal gånger kunnat sitta framför datorn halva natten och utbytt erfarenheter. Samma typ av gästfrihet och engagemang att berätta om den egna orten/kulturen man kan uppleva när man turistar fast den här gången kunde jag framåt gryningen lägga mig i min egen säng. De områden som diskuterades stäckte sig även över hobbies, support, relationer och vad mer jag nu inte kommer ihåg.

Av mina fritidssysslor nu för tiden så kan jag på rak arm säga att i två av fallen började jag efter den där lilla hjälpande knuffen från någon jag då inte hade träffat ansikte mot ansikte. För att undvika missförstånd så är det aikido och klättring jag tänker på. Eftersom att Josh nämner frasen ”den här får du av mig” så tänkte jag nämna att jag då min cykel hade blivit stulen fick låna en cykel av en person jag då erbjudandet gavs ännu inte hade sett.

Det finns så gott om goda gärningar, kärlek och snälla människor på internet så det känns nästan konstlat att prata om något så självklart. Ungefär lika svårt som det skulle vara för mig att skriva något konkret om att gemene man är ganska trevlig.

I ❤ the interwebs.

Tillägg. Personer lärt känna online har jag träffat ansikte mot ansikte. Nära nog dagligen chattar jag med vänner sedan tiden innan vi hade användarnamn. Gränsen mellan onlinekompisar och vanliga kompisar suddas ut. Trenden att inte längre prata om IRL tyder på att det inte bara är jag som tycker det känns haltande att behandla internet som en egen värld. Internet bör snarare liknas vid ett verktyg för att hålla kontakten och för att göra nya kontakter.

Förvånas över en artikel i svenskan. Rubriken basunerar ut att strängare straff fungerar. Jag anar mig till att artikelförfattaren anser att kriminologerna har fel när de ställer sig skeptiska till avskräckande effekter. I den objektivare delen av artikeln nämns svårigheten påvisa kausalitet mellan hög brottslighet och höga straff även om de sett med avseende på länder ofta korrelerar. Men när det kommer till slutsatsen i artikeln och rubriksättningen så går det fel. Jag hade gärna velat veta mer kring studiens tillförlitlighet, tex vad man har haft för referensgrupp. Istället för att ifrågasätta så bjuder artikeln på ett skräckexempel i sifferbehandling.

Det visar sig , enligt studien, att hotet om en månad längre straff medför en minskning av återfallen med 1,3 procent. Det kanske låter litet, men betyder i förlängningen att hotet om ett år längre straff minskar återfallen med 15,6 procent (12*1,3).

Som han räknar var ju inte ens ok i grundskolan! Även om man kanske inte använde begreppet extrapolering (följ länken!) så fattade man med sunt förnuft att det är fel att räkna så. Gudmundson antar att den avskräckande effekten är linjär. Att räkna på Gudmundsons sätt skulle innebära att en höjning med sju år skulle resultera i ett negativt antal återfall.

I slutklämmen nämns att studien gjorts av ekonomer. Enligt min uppfattning är det en yrkesgrupp som ofta uppskattar eller förlitar sig på teknisk beräkning hellre än att beräkna numeriskt. De ofta har stor osäkerhet på de ingående variablerna och ett ungefärligt svar ofta är tillräckligt så i deras fall handlar det om situationsanpassning.

Nästa sida »