Det här är ett inlägg med anteckningar från en maffiakväll. Maffia är ett socialt sällskapsspel med asymmetrisk information. Det är ett rollspel där man måste ifrågasätta om vilka av de andra spelarna som egentligen har den roll de utger sig för att ha.

Vi hade med oss Rickard och anlände vid fyratiden. Efter lite mingel drogs det första spelet igång inte långt efter fyra. Vi var 15 spelare. Första natten dog två personer varav en maffia. Helene spelade watcher och hade kollat den döda maffiamedlemmens adress. Hon behövde inte avslöja sin roll men deltog på en lagom nivå i diskussionerna  som fick seriemördaren lynchad. Sen försvann det bybor. Bonden Rickard lynchades för att vara för tyst. Johan var maffia goon och trodde sig ligga bra till långt från toppen av listan över misstänkta. Till plötsligt när en spelare oväntat gör ett innerligt och uppriktigt ”Nu lynchar vi Johan.” och får en majoritet med sig. Han var polis och hade under föregående natt fått veta att Johan var maffia. Därefter lyckades Markus dra nytta av sitt rollkort – en Don visas som god vid granskning – få med sig polisen i att lyncha fel person. Varpå maffian tog hem spelet.

Dagens citat: ”Vi kom ju överens om att vi bara är två kvar.” Där det första vi syftar på alla spelare och det andra vi… gled förbi obemärkt.

Kvällens andra spel var vi ca 18. Det hade bara skett ett dödsfall första kvällen. Att flera dödande specialroller skulle ha prickat samma mål eller att en beskyddande eller blockande roll skulle prickat rätt person hade samtliga låg sannolikhet. Johan påminde om att Markus innan spelet gjort ett utspel som martyr och talade för att den troligaste förklaringen var att läkare och mördande roll båda pekat på honom. Där hade Johan fel. Offret var dubbelmördat. Andra natten dog två och tredje natten blev en person dubbelmördad igen. När 6 personer återstod hade tre maffia och en varulv dött. Byn var oenig om hur många onda som gömde sig bland de kvarvarande. Kännedom om spelledaren gjorde att det populäraste antagandet var att det rörde sig om två varulvar. Trots att vi pratade om att elakingarna nog var tysta av sig så lynchade vi inte någon av de två tystlåtna tjejerna. En felaktig lynchning ledde till 2+2 läge och varulvarna vann.

Tredje spelomgången gick det mesta maffians väg så spelet vanns med 3 av inledningsvis 4 maffia fortfarande vid liv. Helene hade spelat bodyguard men dog s.a.s. inte i tjänst. Rickard var siste bybo att dö. Johan var väldigt nöjd som onding.

Kvällen övergick  i natt och efter det tredje spelet drog sig flera hemåt. Ett fjärde spel med 12 deltagare drog igång. Första natten mördades en insane cop. Henrik tog initiativ till att införa något som kallas hypocop. Det innebär att alla vid varje omgång säger vem de undersökt och vad de fick för resultat, som om de vore poliser. Sedan när folk dog kunde man dra slutsatser utifrån vad de sagt. Om en riktig polis skulle råka dö så har dennes resultat förmedlats och bekräftas sanna genom obducenten.

Efter att vi gjort ett varv moturs och i tur och ordning berättat vem vi undersökt hade vi tre personer som var intressantare än övriga. Två personer hade visats som onda vid undersökning, varav en hade också undersökts med god som resultat. En person hade undersökts av tre spelare och visats som god alla gånger.

Johan sig se ett mönster angående undersökningarna. Flera hade undersökt den levande person de hade efter sig i turordning moturs. Mönstret började med Henrik som kollade Rebecka, som hoppade över den döda Sofia och kollade Rickard, som kollade Åsa, Som kollade Markus. Var det bara en tillfällighet eller resultatet av grupptryck? Antaget att spelare kände att de borde passa i mönstret skulle det sätta polisen i en jobbig sits; då en riktig polis till skillnad från övriga gjort sin undersökning redan under natten. Resonemanget föll inte i god jord och Johan blev först lynchad. I efterhand visade det sig att Rebecka, Rikard och Åsa hade specialroller och att den enda i mönstret som faktiskt gjort sitt val dagtid var Henrik.

Andra natten dog ingen så andra dagen med hypocop blev intressant. Henrik lade fram ett resonemang. Att ingen dött beror antingen på att det finns en role blocker eller en läkare. Om det finns en role blocker så bör denne göra role claim och berätta vem denne blockat; och på så sätt peka ut en maffia. Då ingen tog på sig rollen betyder det att det finns en läkare. I det läget uppmanas polisen träda fram. Läkaren uppmanas förbli tyst om sin roll men skydda polisen resten av spelet. Med Rickard som öppen polis kunde byn utesluta flera bybor från undersökningarna och sätta press på maffian. Helene var den maffiamedlem som höll sig under radarn längst men när hon till slut lynchades var fem bybor vid liv.

Klockan hade passerat två innan vi var klara så ungefär 10 timmar maffiaspel blev det. Kul!

Efter att jag deltagit i Linköping XC-race 2011 har jag gjort några återbesök på loppets hemsida för att kolla på resultat och bilder. Där stod även ut uppmaning som jag tog till mig.

Vi ser gärna att du skickar ett mail till oss med kommentarer om banan, upplägget eller vad du har att säga om tävlingen. Allt för att vi ska kunna förbättra oss till nästa år då vi hoppas att du och dina vänner är med och utmanar varandra.

Så här löd mitt svar:

Hej och tack för ett kul race!

Även om ni efterfrågade feedback tänkte jag inleda med att bjuda på lite information om en del av målgruppen, dvs prata om mig själv. För mig var det första gången att springa ett terränglopp. Jag har sprungit Blodomloppet en gång för något år sedan och när jag var ung orienterade jag med hemmaklubben Rehns BK. Det var genom affisch vid löparspåren i Vidingsjö ni fick min uppmärksamhet. Uteliv är redan en av de butiker det är troligt att jag besöker någon av de få gånger jag går på stan. Med anledning av att stod med som sponsor blev det lik väl ett extra besök för att stämma av om min befintliga utrustning skulle vara rätt. Jag hör ju till dem som envisas med att intala mig att jag inte går på reklam men jag har blivit nyfiken på Inov8 och går i tankar på att införskaffa ett par skor som komplement till mina Icebug.

Utifrån bilderna från 2009 var jag lite tveksam till hur blött lopp det handlade om. Nu i efterhand kändes det inte som någon fara, även om dålig timing på andra varvet resulterade i att jag blev blöt upp till grenen. Det var rolig variation och aldrig långt till nästa utmaning längs banan. Bra att inget enskilt hinder var allt för jobbigt.

Stort plus till alla glada funktionärer längs banan. Hade gärna sett lika många åskådare längs banan på andra varvet men jag förstår att de drog sig till målområdet så det är väl som problemet med kakan.
Min underbara flickvän servade mig med vätska, ätbart och tog hand om överdragskläder. När hon hade lite tid över fotograferade hon och med tiden tänkte vi ladda upp bilder till vårt konto på flickr. Inför nästa år visade hon intresse för att springa i motionsklassen. Jag hoppas att jag inte dödade intresset genom att prata om D10.

Jag ser redan fram emot nästa år.

Mvh Johan
IMG_0973

Fina stenar

Tidigt en lördagsmorgon klev vi ur sängen och åt en rejäl helgfrukost bestående av bananpannkakor och nybryggt kaffe. Packat hade vi gjort i förväg, så när som på matsäcken som gjordes i ordning samtidigt som frukosten tillagades. Så kom det sig att vi halv åtta stod vid en busshållplats och väntade. Vi gick sträckan som dagstur och inledde med att åka till Bjärka Säby.

Förra året gick vi samma sträcka i omvänd riktning och då med två övernattningar. Sträckan på 19 km (plus anslutning och eventuella avstickare) är lättgången och inga svårigheter att hinna med på en dag. Vill man lägga in övernattning finns det några vindskydd och gott om ställen där det går att slå upp tält. Om man vandrar den tid på året slottscaféet är öppet så är det ett stort plus. Då den här höstvandringen var för sent på säsongen lämpade det sig istället väl att istället avsluta med en trerätters belöning hemma. Färskt vatten finns att tillgå i Hamra, Hovetorp och Vidingsjö men för att slippa fundera på när vi skulle fylla på bar vi en dagsranson med vatten från start. Även vad gäller förtäring så hade vi allt med oss i ryggsäcken.

IMG_0969

Bron vid Bjärka Säby

Från Bjärka Säby busshållplats går man förbi nya slottet och genom slottsparken. Parken är även fårhägn. När man kommer till bron vid hembygdsgården så har det byggts en ny väldigt bra gångbro under bilbron så man behöver inte längre oroa sig för vart man skulle ta vägen om det mot förmodan kom en bil. Ombyggnation av det området verkar fortfarande pågå och just för stunden verkade det inte finnas någon grind/färist i bruk så vi skuttade över staketet för att ta oss ur fårhägnet. Sträckan efter bron tyckte vi var dåligt markerad förra året och kunde glatt konstatera att leden markerats om sedan dess. Vi såg nya ledstolpar och markeringar målade på träd. Den här gången kändes karta överflödigt för att hitta även om man bortser från att vi gått sträckan tidigare. Karta kändes tryggt att ha utifall och rekommenderas.

Spegelbild

Spegelbild vid Hovetorps slussar

Den här sträckan av leden bjuder på mycket omväxling. Man går mestadels på stig men även en hel del på småvägar. Det är flackt; i synnerhet när man går längs med Kinda kanal. Växtligheten bjuder på ängar, åkrar, eklandskap, och urskog. Leden går genom minst två naturreservat. Flera möjligheter finns för avstickare.

Vår vandring uppmätte 23 km och tog lite drygt 8 timmar. Tiden inkluderar pauser för fika, lunch, 2 geocaches, svampplockning och 140 foton. Vi stannade även för att beundra höstfärger och vilda djur.

Den där guldkantade belöningen i matform som vi lockade oss själva med kan vara lite av en efterkonstruktion. Vi funderade nämnligen ut vad vi skulle äta medan vi vandrade. Till förrätt smörstektes en del svamp som vi hade tagit paus för att plocka tidigare under dagen. Svampen serverades med manchegoost och flingsalt. Huvudrätten bestod av kyckling som hade fyllts med fetaost och lindats i lufttorkad serranoskinka. Till den hade vi rosmarinkryddade rotsaker och en kall sås på fetaost, crème fraîche och yoghurt. Sedan avslutade vi middagen med crème brûlée.

Det här är något av en bump av en text som likt en Aha-upplevelse lyckades sätta ord på några tankar jag hade. I skrivande stund närmar det sig ett år sedan Josh skrev om usla kampanjer och vad det innebär att genomföra bojkott som en enskild individ. Effekterna av vad en individ gör kanske inte är stora eller ens märkbara för dem som tagit fram eller betalat för kampanjen, men man kan uppnå en viktig förändring på individnivå. Genom att bojkotta de företag som har kass reklam så bidrar inte individen till att de kan bekosta så dålig reklam. Hans samvete är rent.

Jag gillar sättet att tänka och tror att om fler faktiskt gjorde samma resonemang och följde sitt samvete skulle reklam utformas bättre. För reklamen ser ut som den gör för att det säljer. Det är åtminstone det återkommande argumentet man hör när företrädare försvarar sin reklam mot anklagelser om att den är för objektifierande, fördummande eller andra varianter av kort och gott dålig. Dålig reklam är för lätt att komma undan med. Stavfel? Asså, det var med flit för att få dig att reagerade på det! Kass bild? För att få din uppmärksamhet. Fel på layouten? Medvetet för att påverka ditt omedvetna.

Min sambo och jag går i tankar på att skaffa bil och en reklamsnutt från Hyundai har petat ner dem flera pinnhål som alternativ. Med ordval som öknar är färglösa och vintrar är varma så är de inne på till synes falska påståenden som ibland visar sig är sanna. Jag utgår ifrån att reklam vill påverka mig att få positiv association; säga att deras produkt är bra. Så vad har de för baktanke med att ge mig intrycket att de är falska? Är de nöjda med att jag återberättar på en blogg att de trots allt kanske skulle kunna vara bra i undantagsfall?

Jag har gillat distraktionen i form av handling i ICAs reklamer med Stig mfl. men deras senaste tilltag med kompispriser åt alla är lika avskräckande som; ”Special plice for you my fliend. Wold wide wallanty! No ploblem.”. Nästa gång saldot börjar sina på ICA-kortet kommer jag tänka till en extra gång.

Ditt bidrag till att göra världen lite bättre idag blir att ta dig en funderare vilken reklam du ogillar.

Det här är ett inlägg med anteckningar från en maffiakväll. Maffia är ett socialt sällskapsspel med asymmetrisk information. Det är ett rollspel där man inte vet vad de andra spelarna har för roller.

Vi hade med kakor. Det var uppskattat och refererades till förvånansvärt många gånger i diskussioner om vilka som gjort något misstänkt eller gynnsamt för byn.

Kvällens första spel började med att Erik blev mördad. Om minnet är rätt så var vi 14 spelare. Första dagen blev maffiamedlemmen Lina hängd efter att ha trasslat in sig på frågan om hon var maffia. Sedan lynchades och mördades det ganska gott om bybor. Det hela vände till byns fördel igen efter att maffia-Johan (dvs undertecknad) försvarat sig för ihärdigt och dragit misstankarna emot sig. Olle var ensam maffia kvar och lyckades hålla sig utom misstanke. Med fyra personer kvar valde byn att gå till natt utan lynchning. Bland de tre som var kvar lyckades byborna Helene och Sigge komma överense om att det var Olle som var maffia och byn vann med minsta möjliga marginal. En spännande första match där nykomligen Helene höll sig vid liv genom hela spelet.

Spel nummer två så var vi 17 stycken. Första lynchningen hängdes en Don eller maffiaboss (visas som god vid undersökning). Olle hade blivit anklagad för att vara lik sig själv från förra spelet då han var maffia. Undertecknad spelade watcher och blev mördad andra natten. Innan jag dog hann jag se att Helene hälsade på hemma hos Markus. Då jag som död kunde konstatera att Markus var vid liv hade jag goda skäl att anta att Helene hade en god specialroll. De flesta icke dödande specialrollerna är goda. Antagandet visade sig vara riktigt. Helene var polis och hennes role claim blev den första snöbollen i ett lavinartat resonemang som med 7 personer kvar resulterade i att den enda kvarvarande varulven lynchades. Polisen pekade ut en bybo som god och en spelare som ond. Den onda spelaren replikerade med role claim Miller (passiv specialroll – bybo men visas som ond vid undersökning) . Vid förestående hot om lynchning gjordes role claim av så väl role blocker som vigilant. Då allas historier stämde överense beslöt sig byn att lyncha den tystlåtna nybörjaren som fram tills innan lavinen var utom misstanke.

Tredje omgången gjorde jag något så ovanligt som en role claim första dagen. Bakgrunden var att jag tidigt frågades ut grundligt angående eventuellt minspel då spelledaren berättade att två mördats första natten. Det brukar sällan finnas mycket att gå på första dygnet så det fanns risk att byn under tidspress skulle kunna falla tillbaka på att vilja lyncha mig eller att jag skulle bli undersökt under natten. Mitt rollkort var den skjutgalne bybon – alla som besöker mig på natten blir skjutna. Efter en del gruvande valde jag att bekänna färg och gick ut med att det vore en dum idé för positiva specialroller att granska mig nattetid. Byn köpte detta och maffian likaså vågade sig aldrig på att mörda mig. Detta gjorde att jag hängde mig kvar till slutet. Efter några omgångar hade byn lynchat maffia, bybor och en seriemördare. Av de ursprungliga 14 återstod 6 och övertygade om att det endast återstod en maffia valde byn att lyncha en av de två mest misstänkta. Vi lynchade tyvärr Helene som var bybo och vad vi inte visste var att det återstod två maffia. Maffian gick till natt och avslutade med lyncha mig som sista bybo. Kudos till Henrik som lurat oss upp på läktaren.

I det som i brist på annat får utgöra min årskrönika för 2009 skrev jag om en väderkvarn som vi hittade under en roadtrip. Koordinaterna till sevärdheter hade vi fått från en av Helenes kompisar. Närmare bestämt hennes bästis som hon inte hade sett på länge.

Utöver att vattna blommor började vi göra andra saker tillsammans. Tex så hittade vi inte till en väderkvarn. Sedan hittade vi till en väderkvarn. På hösten hade vi vår första officiella dejt, när hon följde med som min +1 på ett bröllop. Hon gick då fortfarande under benämningen blomvakten bland mina vänner.

Ganska precis ett år efter den roadtrip när vi besökte väderkvarnen gav vi oss ut på en ny roadtrip. Under året som gått har vi börjat med geocaching. Det är en världsomspännande hobby som påminner om orientering med GPS och inte sällan med inslag av skattjakt. En av helgens höjdpunkter var att göra ett återbesök till väderkvarnen. Denna gång i egenskap av geocachare. Efter lite letande hittade vi den gömma som låg bakom att bästisen hade koordinater till platsen från första början. Cirkeln var sluten. Tidigare samma dag hade vi för övrigt träffat bästisen, vilket blev första gången hon och undertecknad sågs.

Midsommarhelgen passade vi på att vandra en delsträcka (nr 5) av Östgötaleden. Vi gick ungefär 25 km och hann med två övernattningar. Vi ville testa utrustningen inför fjällvandring senare i sommar men vi gjorde det också för upplevelsen i sig.

Lägereld och stormkök

Lägereld och stormkök

På midsommarafton jobbade Johan till 18 så vi hade förberett ryggsäckarna torsdag kväll och kom iväg hemifrån vid sjutiden på fredagen. Med anledning av den sena starten gick vi inte så långt första kvällen. Vi gick först ca 4 km till Vidingsjö motionscentrum för att ansluta till leden och därefter drygt 2 km längs med leden till ett vindskydd vid Ekäng. Vandringen går genom och längs med naturreservatet Vidingsjöskogen och bjuder på mycket vacker natur. Vi lagade middag på stormkök och övernattade i vindskyddet. På kvällen gjorde vi upp eld i eldstaden för att hålla myggen borta. Den brann ut innan vi lade oss att sova så morgonen därefter vaknade vi lätt myggbitna. Under natten hörde Helene rådjur uppehålla sig strax utanför vindskyddet. Är man inte morgonpigg kommer säkerligen en och annan motionär att passera innan man kravlat ur säcken. Under vår vistelse såg vi tre personer på kvällen och två på morgonen samt 1+3 hundar.

Lördagen började med den roligaste vandringen av etappen. Leden går bitvis genom och längs med naturreservatet Ullstämmaskogen och inte sällan får man gå på spång genom sankmark. Där såg vi Järpe med ungar. Johan såg även ormvråk ovanför träden. Efter Svennersborg övergår naturen till ett odlingslandskap med omväxlande åkrar, hagar ochskogar. Där tittade vi länge på två bivråkar som lät som vildvittror.

Det finns avstickare till Hjortkälla och Styvinge fornborg men vi hade lite precis med vatten så vi valde att gå på längs med leden. Avstickarna besökte vi senare som dagsutflykt. Vi cyklade och anslöt till leden i höjd med Sturefors och gick sedan därifrån. På hemvägen tog vi en avstickare till badplatsen i Sturefors.

Nyponrosor

Nyponrosor

När vi gick leden mötte vi få andra vandrare. Kanske var det valet av datum som gjorde att vi inte såg någon endaste motionär vid Vidingsjö. På lördag blev vi imponerade och förvånade då en äldre motionär sprang ikapp, saktade ner och pratade för att sedan springa ifrån oss. Han som sprang om oss hade grånat hår och berättade att han förr brukade cykla mountainbike längs med leden men att flera sträckor växt igen för mycket. Med vår packning (~15 kg) på ryggen kände vi oss som sköldpaddor när han satte fart igen.

Vår vandringshelg så tog vi lunchpaus vid Hamra sluss. Vi fyllde färskvatten och besökte WC. Där finns även dusch och kokplatta. Enda stället vi såg husvagn/husbil och det är förståeligt att de valde att stå just där.

Från Hamra slussar går leden ett hundratal meter längs med kanalen för att komma fram till Hovetorps slussar. Där i mellan mötte vi en tofsvipa med ungar. Då leden går mellan kanalen och elstängsel kunde vi endast gå på eller vända helt om. Vi tog därför långsamt oss steg för steg närmare tills tofsvipan äntligen slutade skrika åt oss och istället förflyttade sig ut på åkern och kallade ungarna till sig. Ytterligare några minuter  efter det kunde vi fortsätta vår vandring.

Väl framme vid Hovetorp slussar köpte vi glass i kaffeboden. Vandraren bör icke ha förvänta sig något motsvarande Åbacka café då detta inte är ett café utan som namnet antyder en bod där man kan köpa kaffe. Kran för färskvatten finns och toalett lika så. Ett stenkast ifrån leden finns ett vindskydd med fin utsikt men som ändå inte föll oss i smaken. Vid såg ingen bra tältplats vid Hovetorp och fortsatte därför och där leden viker av strax innan Stora Rängen fortsatte vi rakt fram och slog länger vid stranden. Stranden består bitvis av klippor och släta stenar. Vattnet var lite väl svalt vid midsommar men senare på säsongen skulle det locka till bad. När vi var där såg vi dem bygga en brygga som troligtvis bör lämpa sig för bad.

Solnedgång vid Stora Rängen

Solnedgång via Stora Rängen

Efter frukost fortsatte vi på söndagen vidare till Bjärka Säby. Bitvis var det den delen av leden väldigt glest mellan markeringarna. Lita på att det är rätt väg!Även om du inte sett någon markering på en stund så finns det pilar vid korsningar. Vi var lite sugna på att hinna med en buss så vi tog inte avstickaren till Fornhemmet trots att man går förbi vid områdets entré.

Efter att ha korsat Säbybro tar man vänster och går genom slottets fårhage fram till nya slottet. När man lämnar fårhagen finns en badplats så ta gärna med badkläder! Vid nya slottet i Bjärka Säby är det väl värt tiden att lämna leden och besöka Slottskaféet. För oss var Bjärka Säby slutdestination så vi åt lunch och fikade i väntan på bussen hem. Hållplatsen ligger mitt emot gamla slottet. Från nya slottet tar man vänster och följer vägen söderut bort från Linköping något hundratal meter.

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.