Även om det kändes som att det mesta var emot Bollnäs GoIF/BF och jag våndades igenom sista delen av matchen gläds jag över att det trots allt blev silverplatsen. Att spela final för första gången sedan 1956 är stort.

Inom idrott pratar man ofta om att ha det där lilla extra med eller mot sig. En match där väderleksprognosen såg ut som den gjorde så var det mer än en liten fördel att få välja sida. Inom idrotten är det svårt att hitta något mer  slumpartat än slantsinglingen. Turen var inte på Bollnäs sida.

Domarinsatsen var över lag god och det är inte min mening att lägga skuld på domaren, men två händelser gör att det finns fog för att säga att Bollnäs inte hade domsluten med sig. SVT hade inte några tydliga bilder men lätt partisk som Bollnäs-fan tyckte jag att det var en touch, men 2-1 målet dömdes bort. Det andra jag tänker på inträffade så sent i matchen så det är tveksamt om det hade kunnat ändra utgången. Vid ställningen 1-3 avstår domaren att blåsa straff då en Bollnässpelare blir brösttacklad bakifrån. Kommentatorn på SVT Play konstaterade torrt att domaren inte skulle ha tvekat att blåsa straff om den situationen hade uppstått i mindre spännande matchminut.

Det ville sig inte helt enkelt.

Ryktet säger att det var 40 (!!) bussar från Bollnäs som bidrog till publikrekordetStudenternas. Det betyder i runda slängar att 2000 personer från en ort på 12,5 tusen tog sig dit för att se finalen live. Imponerande siffror per capita även sett till Bollnäs kommun med 26 tusen invånare.

Hammarby har spelat väl hela säsongen men det är inte utan bitterhet jag säger Grattis till SM-guldet!

Annonser