Efter att ha varit i underläge 1-2 i matcher så var det Bollnäs som i den femte och avgörande semifinalmatchen i Sandviken gick segrande ur striden. Giffarna är alltså klara för SM-final. Senast Bollnäs spelade final var då de tog SM-guld 1956.

Av det jag sett under min uppväxt i Bollnäs så är det som utmärker laget hur bra dess tolfte spelare är. Några exempel från SVT Play:

  • Vid intervju inför matchen så är  ”Vi har bra stöd på läktaren, oavsett att det är bortaplan” det första Ville Aaltonnen nämner, innan han går vidare in på hur bra form laget är i. (4:12 in i klippet)
  • I 89:e matchminuten (1:56:26 in i klippet) säger kommentatorn ”Nu är det Bollnäsklacken som hörs”. Matchen gick i Sandviken men jag tyckte det lät som Bollnäsklacken mest hela matchen.
  • Eftersnacket efter den fjärde semifinalmatchen är bitvis svårt att höra då klacken tackade av laget efter matchen.

Jag är imponerad av Patrik Larsson som trots brutet näsben kom tillbaka senare i matchen. Även om det var länge sedan senast någon blev skadad så verkar det inte helt vettigt att försöka stå i vägen för någonting som åker i över 150 km/h. Idrotten har märkliga inslag.

En liten detalj jag skulle vilja lyfta fram rör målsättning. Jag noterar att Bollnäs GoIF/BF under 2006 instiftade en gemensam målsättning/policy för föreningen och mer specifikt att ett av delmålen var att Bollnäs Bandyns herrlag skall spela i en SM-final inom 5 år. Glädjande att se en förening som inte spelat final på ett halvsekel våga sätta en sådan målsättning och roligt att det går vägen! Tilläggas kanske bör att klubben rönt andra framgångar. Då tänker jag främst på vinsten i World Cup 2005.

Nu förväntar jag mig SM-guld. Håller tummarna!

Annonser