I enlighet med metoden söndra och härska kommer jag att ta mig an renskrivandet av resedagboken en liten del i taget. Som underlag för skrivandet har jag de anteckningar som gjordes under resans gång och jag tar även hjälp av att de bilder som togs.

För sex av oss började resan i Linköping. Fem Linköpinsbor och en Göteborgare satte sig på flygbussen till Skavsta. Undertecknad utsågs till resans första hackkyckling. Dels för att mitt passfoto uppenbarligen påminner om lasermannen. (Bildbevis kommer ej att bifogas.) Men fram för allt för att jag hade slarvat vid bokning av flygbiljett och missat att avmarkera rutorna för priority boarding. Väl ombord på planet satte jag mig och såg oinbjudande ut och lyckads på det sättet hålla ett antal säten till mina vänner. När alla hade satt sig lät kaptenen hälsa att det kört ihop sig i luften och att vi nu väntade på att få en ny slot-tid. Planerad väntetid 1 timme och 4 minuter. Väntan blev inte så lång och när vi väl kom fram så gjorde vi det i tid. Vilket iofs kan bero på att deras ankomsttider har väl tilltagen marginal. En rolig syn när vi landade på flygplatsen utanför Zadar och taxade in till ankomsthallen var att det går en väg mellan landningsbanan och huvudbyggnaden så vid en fälld bom stod polis och övervakade så att alla bilar skulle lämna företräde för flygplanet.

När vi kom ut så hade vi inte bestämt i förväg om vi skulle åka buss eller ta taxi in till Zadar. En taxisnubbe erbjöd sig att köra oss för samma pris som bussen. Det enda vi är säkra på är att vi blev blåsta. Bussen kostade inte 25 kn per person. Någon uppfattade busspriset 16 kn men efteråt var vi inte säkra på varifrån vi hört det. Hur som helst så erbjöd sig snubben att köra oss till vårt boende för 250 kn och vi tackade ja. Med svenska mått så är ju alla taxiresor utomlands billiga. Vid ankomst så fick R hans visitkort och blev därmed utsedd till ansvarig för kontakt med lokalbefolkningen. En titel som snart kom att kortas ner till utrikesminister.

Hungern började sätta in och vi gav oss ut på jakt efter middagen. Vi ratade matstället närmast boendet och började gå in mot stan. Med våra hungriga magars mått mätt visade det sig vara en bra bit till nästa matställe. Vi passerade ett antal ställen som bara serverade alkohol och möjligen tilltugg. Ganska utsvultna så hamnade vi slutligen på Rafaels. Undertecknad muttrade över prisnivån i menyn men tog tillbaka allting när vi fick in maten. På varje tallrik var en köttbit stor nog för en medelstor familj. Grymt gott!

Använd besticken eller stopet som referens

Använd besticken eller stopet som referens

Då en oskriven regel säger att man inte får gå till sängs med matkoma så på tillbakavägen tog vi omvägen förbi baren närmast boendet. P tänkte betala första rundan och då notan hamnar på 46 räcker han fram en 50-lapp och säger keep the change. Bartendern stirrar tillbaka med uttråkad blick och säger att notan blev 56 kn. Vi var visserligen två till som hört bartendern säga 46 första gången men floppen var ändå ett faktum.

Annonser