Förvånas över en artikel i svenskan. Rubriken basunerar ut att strängare straff fungerar. Jag anar mig till att artikelförfattaren anser att kriminologerna har fel när de ställer sig skeptiska till avskräckande effekter. I den objektivare delen av artikeln nämns svårigheten påvisa kausalitet mellan hög brottslighet och höga straff även om de sett med avseende på länder ofta korrelerar. Men när det kommer till slutsatsen i artikeln och rubriksättningen så går det fel. Jag hade gärna velat veta mer kring studiens tillförlitlighet, tex vad man har haft för referensgrupp. Istället för att ifrågasätta så bjuder artikeln på ett skräckexempel i sifferbehandling.

Det visar sig , enligt studien, att hotet om en månad längre straff medför en minskning av återfallen med 1,3 procent. Det kanske låter litet, men betyder i förlängningen att hotet om ett år längre straff minskar återfallen med 15,6 procent (12*1,3).

Som han räknar var ju inte ens ok i grundskolan! Även om man kanske inte använde begreppet extrapolering (följ länken!) så fattade man med sunt förnuft att det är fel att räkna så. Gudmundson antar att den avskräckande effekten är linjär. Att räkna på Gudmundsons sätt skulle innebära att en höjning med sju år skulle resultera i ett negativt antal återfall.

I slutklämmen nämns att studien gjorts av ekonomer. Enligt min uppfattning är det en yrkesgrupp som ofta uppskattar eller förlitar sig på teknisk beräkning hellre än att beräkna numeriskt. De ofta har stor osäkerhet på de ingående variablerna och ett ungefärligt svar ofta är tillräckligt så i deras fall handlar det om situationsanpassning.

Annonser