Bredden på körfält på svenska vägar är väl tilltagen. Utöver högsta tillåtna fordonsbredd så brukar det inte sällan röra sig om närmare en meter extra. Samtalsämnet dök upp under gårdagens fest så jag vet att jag inte är den enda som reflekterat över vägbredd och sökt kopplingar till förares duglighet. Tesen är att smalare vägar skulle ställa högre krav på förarana och att de sämsta förarna skulle gallras bort. Kanske inte nödvändigtvis ett Darwinistiskt urval – även om tankarna söker sig till ett minne från mitt besök i Moskva. Då sades att antalet skadade i trafiken var i Moskvas trafik var i det närmaste noll. Vi var flera som höjde ögonbrynen och berättelsen fortsatte med ”Antalet döda å andra sidan…”

Nollvisionen till trots kan jag kallt konstaterade säga att jag ser undermåliga bilförare oftare i Sverige än på andra håll i världen. Frågan är om vi lider av en låt alla vara med-mentalitet eller om det helt enkelt beror på att de flesta bilförare jag ser ser jag i Sverige.

Hur som helst. Anledningen att vi pratade om det här på festen var att jag fick en aha-upplevelse igår. När jag var ute och gick på stan såg jag en Moses i bilform. Vid ett rödljus med två filer aktuell körriktning kommer en ambulans under utryckning. Bilarna längst fram behövde rulla fram på övergångsstället inför korsningen för att åstadkomma tillräcklig sidoförflyttning men utan att någon endaste bil behöver åka upp på trottoar eller refug så delar sig havet av bilar och ambulansen susar fram mellan de två filerna.

Oavsett om vissa borde lämna ifrån sig körkortet eller ej, marginaler är bra.

Annonser