Förra helgen var jag på mitt första Aikido-läger. Två stora namn inom svensk Aikido var där och undervisade. Av snacket att döma fick jag intrycket att det är väldigt ovanligt att ograderadade nybörjare dyker upp på läger. Många av de tekniker som visades och övades kändes helt nya för mig. Om det var ett moment jag kände igen så var det del av en lång serie men på något nästan magiskt sätt så fick man det mesta att fungera. Någorlunda. Att få träna med så många personer som är så bra var helt fantastiskt lärorikt. För att inte nämna roligt.

Lite skämtsamt efter lägret sa jag att jag under helgen tränat nästan lika många pass som totalt tidigare. Eftersom att jag tagit nytt tag i träningsdagboken och uppdaterat så vet jag att det faktiskt rörde sig om 9 pass varav 8 träningar i rad utan ett enda missat tillfälle under september samt ett pass mellan Dyk-Leif och Alghero. Även om 9 > 6 blev jag väldigt glad att höra svartbältare bli förvånade att jag är ograderad. 🙂

Träningsmässigt verkar det så här långt in i oktober som att det blir en väldigt annorlunda månad jämfört med september. Idag har jag sprungit mitt första egentliga löppass under oktober undantaget en sväng barfota längs stranden i Alghero, men sanden var så kompakt och hård att springa på så det blev inte speciellt långt. Idag där emot slog jag till med 12 km! Som jämförelse sprang jag 11 gånger under september. Att det inte blivit mer löpning eller Aikido (undantaget lägret) så här långt under oktober beror dels på att jag haft aktivitet varje helg – de första två helgerna gjordes dessutom till långhelger – och att jag tyvärr hade två sjukdagar.

Efter lägret diskuterade vi olika stilar av kampsport och självförsvar. För min del handlar Aikido mest om att att må bra. Jag känner att det är nyttigt och jag har kul. Självklart är det ett stort plus att det är trevligt folk i klubben och att det finns bastu, men ändå är det känslan av att vara bättre efter ett pass än innan som är den främsta moroten just nu. Längtar till träningen imorgon efter jobbet!