Att ta till vara på resurser och då i specifikt i form av hantverk har alltid fascinerat mig. All form av skapande är väl egentligen imponerande på sitt sätt, men till skillnad från konst så är hantverk för mig något som utöver skönhet även uppfyller ett viktigt kriterie; nytta. Här menar jag direkt nytta och förnekar inte att vackra såväl som utmanande konstverk utgör en mer diffus indirekt samhällsnytta. Fint hantverk går att återfinna i väldigt många sammanhang. Även att tapetsera om ett rum kräver ju ett visst handlag och man står inför ett ställningstagande att göra det själv eller anlita erfaren hjälp. Att vara en renesansmänniska och sitta med inne med know how om både det ena och det andra är beundransvärt och eftersträvansvärt. Självklart är det viktigt att man har självinsikt och vet när det är dags att lämna över men jag är skrämmande konservativ när det gäller att sitta inne med bred kunskap och att kunna klara sig själv. På de flesta områden är jag ju för att man samverkar och utbyter tjänster för att dra nytta av varandras specialkunskaper, till glädje för alla. Min fascination inför flinka fingrar kommer nog till stor del av min uppväxt. Många i min släkt är kreativa och fingerfärdiga, duktiga inom olika områden. Nedan följer ett axplock utifrån vad jag råkade hitta bilder på.

The workshop of my Grandfather

Vi börjar i farfars snickarbod. Eftersom att det är gott om verktyg som man skulle kunna göra sig illa på om man använder dem fel så var det mycket strängt att man som barn inte fick gå dit utan sällskap. Jag minns vilken respekt jag hade för rummet. Att man riskerade att få stickor från golvet och det inte fanns några tofflor i barnstorlek var ytterligare en anledning att hålla sig därifrån. Men för att knyta an till den röda tråden så har farfar bland annat tillverkat fioler och även lett fiolbyggarkurs flera år. En gång så har han byggt en nyckelharpa bara för att se att han skulle klara av det.

Höstol

Min far är sin fars son och även om han inte tar i en fiol med tång så har han jobbat mycket med trä i sina dagar. Jämfört med farfar så har det varit väldigt olika inriktning. Då farför haft fokus på att tillverka musikinstrument så har pappa i större utsträckning gjort bruksföremål. Många saker att ha sig vid fjällvandring eller fiske; Knivar med matchande slida, kåsor och dyligt. Inte sällan med sniderier. I modern tid så har pappa dock nästan uteslutande ägnat tid åt mer inredningsrelaterat hantverk. På bilden så ser man en höstol som han gjorde inför en kusins dop. Fotot är taget inför paketinslagningen och höstolen står på en av de väggfasta bänkarna i köket. Utöver höstolen återfinns på bilden åtminstone tre  föremål av trä och som är resultatet av pappas handlag.

IMG_0163

Enligt gammeldags mönster så har det varit ganska strikt uppdelning av typiskt kvinnligt och manligt hantverk mellan könen i min släkt. Även om det bara är dagar sedan jag konstaterade att det är säsong för vantar så har jag inte några bilder på dem. Mormor var den som stickade och jag har inte räkning på hur många sockar och vantar jag har. Utöver att det är hög kvalitet – ull är ett underbart material – så har de högt sentimentalt värde för mig och kommer att hänga med lång tid framöver. Men, nu var det inte på grund av stickning jag valde den här bilden. Den är från juletider och dockans jacka är tovad. Kära mor är i likhet med sin mor väldigt duktig med nål och tråd. Många år så var det en tradition att hon tillverkade någon sorts tomte och gav bort vid jul. De mest ambitiösa dockorna skulle förmodligen kosta löjligt mycket om man hittade något liknande i en butik. Fast det blir ju lätt att hantverk kostar mycket om det ligger mycket tid bakom.

Som en person i världens mest jämställda land så känner jag att jag borde lära mig både vad mammas och pappas sida av släkten har att erbjuda. För om jag inte tar efter någon av dem, vad har jag då att hänga i julgranen?

Annonser