Via DN möts jag av ytterligare en nyhet från animeringsfronten. Utvecklingen går vidare och nu anser de sig ha kommit så långt att de kan realistiskt animera förflutna skådespelare. De tarlar om Cinema 2.0 och virtuella skådespelare.

Artikelförfattaren frågar sig om man kommer att behöva levande skådespelare. Jag hoppas att det inte är en seriös fråga. Har han inte läst sin egen artikel? Vad tror han att de virtuella skådespelarna baseras på? Det är ekonomiskt fördelaktigt att utgå från en verklig person jämfört med att försöka hitta på en person ner till minsta detalj i allt vad gäller minspel, rörelsemönster och så vidare. Se bara hur fotomodeller fortfarande används som utgångsmaterial även om alla modebilder kommer från photoshop. Och då är det frågan om stillbilder där modelle reduceras till kroppsform och texturer.

Dessutom verkar ju det där med animeringar vara omåttligt impoulärt. Fejk. Båg. Bluff. Riggad. Bluff.

Tråkigt, för annars låter det ju som en cool grej när man kan nyttja det senaste inom teknisk utveckling för att skapa bättre underhållning.

PS. För alla er som blandar ihop politik och idrott så är det en av mina senaste semesterbilder jag vill att ni tar en titt på. Ställ er en funderare om det kanske ändå inte vore bäst att håll isär det idrottsliga och det politiska.

Annonser