Tiina Rosenberg, professor i genusvetenskap, var knappast känd för att vara någon lågmäld person. Hon förknippas med uttalanden som ”det är könsförräderi när kvinnor ligger med män” och lämnade FI-styrelsen till följd av att hon anklagadades för att plagiera sin forskning. Hon friades och svarade i DN på frågan om hon inte borde ha använt citattecken kring de mengar som var identiska.

– Jo, det kan man tycka, men praxis är lite olika. Jag är själv skolad i det, men man kan i stället säga att man använder det och det arbetet. Det kan bli väldigt tungläst med många citattecken.

Nu senast är hon på tapeten för att under promoveringsmiddagen ha avbrutit ett gyckel. Att det var ett skämt missade hon uppenbarligen. Hennes vänsterpolitiska ryggmärg fick henne att se rött. Inför publik på ~500 fick sig artisterna en akademisk utskällning som avslutades med ”fuck you, fuck you, fuck you” innan hon avlägsnade sig. Därefter slutfördes låten och gruppen Last Call blev inropade för att genomföra extranummer. Två dagar efter den första artikeln kommer en uppföljare ur hennes perspektiv. Vad som förväntades vara en ursäkt men som undantaget ”jag uppförde mig illa” mest handlar om varför hon anser sig ha gjort rätt som sa ifrån när hon kände sig kränkt. Man frågar sig om hon kommer att bli bjuden nästa gång.

Sydsvenskan avslutade lättsamt med att fråga vad hon tyckte om ”festernas fest”.

Hela dagen var fin. Det var perfekt studentväder och jag tycker också att det finns något tilltalande i en lundensiska akademiska traditionen, även för mig. Den är förförisk i många hänseenden, stilig, för alla oss som sysslar med kunskap. (Min färgläggning)

Gör en liten paus och fundera om det färglagda var onödigt övertydligt på ett sätt som ger upphov till fler frågor än det besvarar.

Undrar om det finns något samband mellan att genusforskare sysslar med att dela in människor i fack och min observation att genusforskare är väldigt tacksamma objekt för fördomsprofilering och karikatyr. Jag hoppas innerligt att det finns dem därute som kan motbevisa mig i den här frågan.

Om det var någon som inte gjorde kopplingen mellan pausunderhållningen och den markerade satsen så kommer det ett till exempel tre minuter in i det här klippet. När det gäller studentmusik som driver med vänsterpolitik känns ju sången Folkets rättigheter ganska tam i jämförelse, ur politisk synvinkel. Det har varit svårt att låta bli att le åt några av de poster som skrivits om händelsen.

Uppdatering. Disponerade om för att öka läsbarheten.

Annonser