Resedagboken del 2-15

Tanken var att anteckningarna från resedagboken skulle renskrivas en dag i taget. Men jag har haft svårt att hitta tiden så nu kommer anteckningarna rätt upp och ned istället.

 

Resedagboken del 1

I enlighet med metoden söndra och härska kommer jag att ta mig an renskrivandet av resedagboken en liten del i taget. Som underlag för skrivandet har jag de anteckningar som gjordes under resans gång och jag tar även hjälp av att de bilder som togs.

För sex av oss började resan i Linköping. Fem Linköpinsbor och en Göteborgare satte sig på flygbussen till Skavsta. Undertecknad utsågs till resans första hackkyckling. Dels för att mitt passfoto uppenbarligen påminner om lasermannen. (Bildbevis kommer ej att bifogas.) Men fram för allt för att jag hade slarvat vid bokning av flygbiljett och missat att avmarkera rutorna för priority boarding. Väl ombord på planet satte jag mig och såg oinbjudande ut och lyckads på det sättet hålla ett antal säten till mina vänner. När alla hade satt sig lät kaptenen hälsa att det kört ihop sig i luften och att vi nu väntade på att få en ny slot-tid. Planerad väntetid 1 timme och 4 minuter. Väntan blev inte så lång och när vi väl kom fram så gjorde vi det i tid. Vilket iofs kan bero på att deras ankomsttider har väl tilltagen marginal. En rolig syn när vi landade på flygplatsen utanför Zadar och taxade in till ankomsthallen var att det går en väg mellan landningsbanan och huvudbyggnaden så vid en fälld bom stod polis och övervakade så att alla bilar skulle lämna företräde för flygplanet.

När vi kom ut så hade vi inte bestämt i förväg om vi skulle åka buss eller ta taxi in till Zadar. En taxisnubbe erbjöd sig att köra oss för samma pris som bussen. Det enda vi är säkra på är att vi blev blåsta. Bussen kostade inte 25 kn per person. Någon uppfattade busspriset 16 kn men efteråt var vi inte säkra på varifrån vi hört det. Hur som helst så erbjöd sig snubben att köra oss till vårt boende för 250 kn och vi tackade ja. Med svenska mått så är ju alla taxiresor utomlands billiga. Vid ankomst så fick R hans visitkort och blev därmed utsedd till ansvarig för kontakt med lokalbefolkningen. En titel som snart kom att kortas ner till utrikesminister.

Hungern började sätta in och vi gav oss ut på jakt efter middagen. Vi ratade matstället närmast boendet och började gå in mot stan. Med våra hungriga magars mått mätt visade det sig vara en bra bit till nästa matställe. Vi passerade ett antal ställen som bara serverade alkohol och möjligen tilltugg. Ganska utsvultna så hamnade vi slutligen på Rafaels. Undertecknad muttrade över prisnivån i menyn men tog tillbaka allting när vi fick in maten. På varje tallrik var en köttbit stor nog för en medelstor familj. Grymt gott!

Använd besticken eller stopet som referens

Då en oskriven regel säger att man inte får gå till sängs med matkoma så på tillbakavägen tog vi omvägen förbi baren närmast boendet. P tänkte betala första rundan och då notan hamnar på 46 räcker han fram en 50-lapp och säger keep the change. Bartendern stirrar tillbaka med uttråkad blick och säger att notan blev 56 kn. Vi var visserligen två till som hört bartendern säga 46 första gången men floppen var ändå ett faktum.

 

Keep an eye open for the butterfly

Insekter är temat för fototriss denna vecka. Med anledning av resan till Kroatien blir det därför bilder på trollsländor. När vi tog en tur till vattenfallen vid Krka så berättade vår chaufför/guide att det fanns gott om fjärilar så att vi skulle hålla ögonen öppna och kamerorna redo. Vi såg ganska många trollsländor men inte en enda fjäril och bestämde oss ganska snart för att guiden hade menat dragonfly även om vi alla hade uppfattat det som att han sa butterfly.

Krka nationalpark, Kroatien

Krka nationalpark, Kroatien

Agön, Hudiksvalls skärgård

Sista bilden representerar same same but different. Efter Kroatien blev jag hämtad från flyget och åkte direkt hemhem. Därifrån blev det en dagsfärd till Hudik för att hälsa på släkten och åka båt. Till skillnad mot Kroatien så åkte vi motorbåt istället för med segel. Till skilland mot Kroatien så fanns det grynnor och därmed anledning att läsa sjökortet. Till skillnad mot Kroatien så fanns det sandstränder. Till skillnad mot Kroatien så var det kallt i vattnet. Bortsett från det så var det mesta lika. Tilläggas bör att vi inte såg en enda lyxyacht i Hudik och vi blev inte bordade av någon ryss iförd endast speedos. Det senare tror jag att vi kom överens om att det aldrig hände i Kroatien heller för den delen.

 

Nätvänlighet

Folk i allmänhet är snälla och trevliga. Så även online. Som överallt annars finns det undantag men på nätet har undantagen fått oförtjänt mycket utrymme. Det talas om nätfientlighet och som om internet bara var ett ställe där elaka fegisar kan göra anonyma påhopp. Om det är bättre eller sämre än den gamla uppfattningen att internet bara utgörs av porr vet jag inte, men det kanske säljer lösnummer. På Joshens uppmaning tänker jag därför lyfta fram några av de positiva erfarenheter jag har av att vara uppkopplad.

Jag börjar i spelens värld. Genom MMORPG:n har jag knutit vänskapsband som varat längre än mitt intresse för att spela. Kanske var vi för upptagna med att utforska en fikitiv värld eller så behövde vänskapen bara mogna på sig men det är först efter att jag slutat spela som jag haft två tyskar på besök och så har jag tagit mig till Oslo och Amsterdam för att umgås med onlinekompisar. Utan VoIP eller guild chat inblandat. Men desto mer öl.

I synnerhet med nyfunna vänner har jag ett antal gånger kunnat sitta framför datorn halva natten och utbytt erfarenheter. Samma typ av gästfrihet och engagemang att berätta om den egna orten/kulturen man kan uppleva när man turistar fast den här gången kunde jag framåt gryningen lägga mig i min egen säng. De områden som diskuterades stäckte sig även över hobbies, support, relationer och vad mer jag nu inte kommer ihåg.

Av mina fritidssysslor nu för tiden så kan jag på rak arm säga att i två av fallen började jag efter den där lilla hjälpande knuffen från någon jag då inte hade träffat ansikte mot ansikte. För att undvika missförstånd så är det aikido och klättring jag tänker på. Eftersom att Josh nämner frasen ”den här får du av mig” så tänkte jag nämna att jag då min cykel hade blivit stulen fick låna en cykel av en person jag då erbjudandet gavs ännu inte hade sett.

Det finns så gott om goda gärningar, kärlek och snälla människor på internet så det känns nästan konstlat att prata om något så självklart. Ungefär lika svårt som det skulle vara för mig att skriva något konkret om att gemene man är ganska trevlig.

I <3 the interwebs.

Tillägg. Personer lärt känna online har jag träffat ansikte mot ansikte. Nära nog dagligen chattar jag med vänner sedan tiden innan vi hade användarnamn. Gränsen mellan onlinekompisar och vanliga kompisar suddas ut. Trenden att inte längre prata om IRL tyder på att det inte bara är jag som tycker det känns haltande att behandla internet som en egen värld. Internet bör snarare liknas vid ett verktyg för att hålla kontakten och för att göra nya kontakter.

 

Deras dinge är större än oss!

Pelorus

När tisdagens fototema är fordon så kan jag inte låta blir att bidra med en bild från semestern i Kroatien. När vi morgonen efter ett nattligt åskväder rullar ut seglen (en uppenbar nackdel med rullstor och rullfock är att man aldrig kan säga att man hissar seglen) och börjar kryssa märker vi att en något större båt har tillbringat natten precis utom direkt synhåll från där vi låg. Vi tog några bilder och efter hemkomsten avslöjar sökning på wikipedia att båten ägs av Roman Abramovich och att det bara är hans näst största lyxyacht. Utöver en massa pengar, olja och fotbollslaget Chelsea så äger han även världens störta lyxfartyg (anm: levereras under 2010).

Utöver helikoptern på bilden så har yachten Pelorus ytterligare en helikopterplatta och en armada av följebåtar. Med uttrycket ”Deras dinge är större än oss!” konstaterades att deras utflyktbåt (som tyvärr inte är med på bilden) var större än vad man hittar i svenska hamnar. (Vilket bör tas med en nypa salt då Pelorus faktiskt besökte Stockholm 2008.)

En av de saker som hände under resans gång var att vi accepterade dinge som ett vedertaget ord. Frasen ”långseglaren håller sig alltid med gummidinge” är inte längre lustig.

Många parenteser blev det. Kan det vara mitt undermedvetna som försöker säga mig att jag saknar LISP?

 

Hem kära hemhem

I morse vaknade jag i gillestugan hemhemma. Ett svalt och mörkt rum där jag låg och gottade mig under ett duntäcke under senare delen av natten och en bra bit av morgonen. Kontrasten till föregående natt kunde inte gärna ha blivit mycket större. I Kroatien var det varmt och ofta lite klibbigt att sova. Åkte dit för två veckor sedan och har ägnat en vecka ombord på segelbåt. Stödorden för att kunna nedteckna skeppslogg/resedagbok retroaktivt finns i tryggt förvar på några precis lagom knögliga pappersark. De gömmer sig någonstans i packningen.

Det var riktigt härligt att gå runt på stan här hemhemma.  När jag strosade runt blev jag glad inombords av de traditionsenliga gatumusikanterna från musikskolan. Folkmusik gör underverk för stämningen på stan.

Konst i papier-maché

På torget har det uppförts en installation av okänd konstnär. Som kritik till den havererade ombyggnationen av stora torget stod där plötsligt en morgon en kamel och en pyramid med texten ”Bollnäs, Sveriges närmaste öken”. Det var förstasidesnyheten i lokaltidningen min första morgon hemhemma.

Till min förvåning kände jag mig i vissa mindre butiker som en vilsen turist när jag tilltalades på dialekt. Trots att jag är uppvuxen här kom jag på mig själv med att snabböversätta till vanlig svenska i tanken.

Fick mig även en tankeställare då jag spanade lite efter ryggsäck. I Linköping har jag letat i flera butiker utan att kunna hitta någon säck som matchat det mellanting jag var ute efter. Bollnäs är inte att förakta som shoppingstad. Att en charmig tjej ur skidlandslaget stod för servicen känns som pricken över i för ett bra köp.

 

Hett

Från värme är steget inte långt till hett. Så i likhet med förra posten så gör jag bidrag till en fotoutmaning som redan passerat.

Lagom med tändvätska

En bild tagen i samband med årets SOF. Det var kanonfint väder och riktigt varmt att gå kårtegen.

Rislyktor - Nyår i Thailand

Det fanns gott om hetta i Thailand. Utöver temperaturen i luften och i vattnet så fanns det mat vars kryddning definitivt lever upp till ordet hett. Det fanns även mindre kryddstark mat där kopplingen till hett var hur maten serverades.

10 km iförd snowboardklädsel

En jobbarkompis bestämde sig för att springa blodomloppet iförd snowboardklädsel. Jag valde istället att klä mig i gi och göra lite reklam för Aikido. Kanske kommer jag en dag att springa iförd hakama och med bokken i hand.

http://www.flickr.com/photos/onasut/3259765955/in/set-72157615634491606/

 

Värme

Eldsprutning, originally uploaded by onasut.

Med ledordet värme finns det mycket jag skulle kunna skriva om nu. Om hur varmt och klibbigt det har varit sista dagarna. Om att resa till värmen. Om en upplevd eller symbolisk värme som man kan känna inför någon annan. Den senare kanske är kopplad till en lätt pulshöjning.

Men i likhet med ljus, balans och teknik så har jag historierna i huvudet men inte tid, ork och lust nog för att skriva ner dem. Kanske har det varit värmens fel? Hur som helst så finns de numera nedtecknade i kortfattad form som bildtexter.

 

Skadat och lagat

Semester! Det vore lögn att säga att det inte var efterlängtat. Första semesterdagen är formellt på måndag och den riktiga semestern börjar först på onsdag men sedan igår eftermiddag är jag ledig.

Sista dagen på jobbet (inför semestern) inleddes kass. När jag skulle bromsa in och ställa cykeln vid jobbet råkade min jacka leta sig in i framhjulet. Det tog tvärstopp. Jag klarade mig utan skador men jackan blev ganska illa tilltygad och jäkligt smutsig. Den hade letat sig in mellan stänkskärmen och hjulet, genom framgaffeln och det var mellan bromsklossarna det tog stopp. Den satte sig så hårt att flera trådar i bromsvajern slets av. Så det blir till att tvätta idag och snarast fixa en ny vajer till cykeln.

On the good side så hälsade jag på optikern och visade upp den lösa lilla ändstump av plasttråd som stack fram mellan glaset och bågen. En glasögontekniker (eller vad de nu kallas) tog med sig brillorna in i verkstaden och det tog nog inte mycket mer än en kvart så hade de gjort isär ihop på mina glasögon, bytt till en ny tråd och rätat ut glasögonen så de sitter bättre igen. Bra timing! På måndag börjar jag med linser igen.

 

Stugan

Stugan, originally uploaded by onasut.

Fredagsfoto bjuder på temat vila. I mer än en tolkning av ordet skulle jag vilja har mer av det. En form av vila är den ro som infinner sig i en fristad. Just nu längtar jag mig bort till den lilla stugan, det så kallade torpet, i bortre ändan av tomten hemhemma.

Ingen elektricitet. Inrett med föremål som sett bättre dagar och åldrats med värdighet. Någon praktisk nytta utgör de dock inte i dagens samhälle. Annat än att ha en rogivande effekt på mig när jag hälsar på.