Debriefing

Inför att spela det sociala spelet Mafia började jag surfa runt och hamnade så småning om på mafiascum.net som har en långt mer omfattande wiki än wikipedia och det även erbjuds spel i forumform. Min nyfikenhet och den mycket stora mängden material gjorde att jag ägnade längre tid än planerat åt att läsa på inför spelkvällen.

Därför var jag inte helt oförberedd när den första omgången drog igång. Utifrån vad jag hade läst mig till i förväg hade jag några teser som jag efter kvällens erfarenheter känner ett behov av att ifrågasätta.

Om en person ställer jobbiga frågor, tar upp intressanta resonemang och är bra på att gräva är det av intresse för maffian att tysta denne. Personer som är mer godtrogna och lättmanipulerade utgör en lägre risk. Maffian är ofta i sitt utredande av andra något hämmade av att de ju faktiskt sitter inne med facit och låtsas vara en bybo. Av den anledningen är det i byns intresse att alla är aktiva, ifrågasätter och höjer svårighetsgraden för att framstå som en townie. Det går att argumentera för på många olika sätt men min tes var att det ligger i bybornas intresse att alla är aktiva men det kan vara en risk om man som ensam person utmärker sig genom att vara mer på hugget.

En andra tes måste jag så här i efterhand tyvärr erkänna att jag antog sann efter att ha läst det på internet. När jag nu läser om OMGUS på nytt inser jag att jag även hade dragit för stor växel på frasen. Min tes var att det vid en anklagelse endast verkar mer suspekt om man svarar med att anklaga någon annan. Värst framstår man om man besvarar anklagelsen med att anklaga sin anklagare. Jag resonerade att man istället bör framföra sina misstankar direkt när de föds, när man får vatten på sin kvarn eller möjligen när någon annan sätter den misstänkte under press. Nackdelen med det senare är att man riskerar att framstå som någon som håller med föregående talare.

Det var tankegångarna inför kvällen. Då klockan är sent och jag precis mottagit ett natti per sms är det hög tid att redogöra för hur kvällen gick. Vi spelade tre spel.

• Första gången blev jag lynchad dag 1 och spelet vanns så småning om av en self aligned seriemördare. Seriemördaren dödade båda maffia. Uteslutande oskyldiga blev lynchade.
• Även andra gången vi spelade blev jag lynchad dag 1. Även om grunderna var lösa visade det sig denna gång vara ett riktigt utpekande då jag var mafia. Spelet vanns av byn.
• Tredje omgången fick jag rollen som vigilant. Med min bakgrund som tidigt lynchad bestämde jag mig för att dra nytta av min färdighet och pekade därför under nätterna ut 3 personer på grunder lika vaga som dem som lett till omröstning.  Då det rörde sig om siblings dog 4 personer genom mitt pekande och av dessa var 2 maffia. Totalt under spelet dog 2 maffia och den tredje rackaren tog hem segern. Uteslutande oskyldiga miste livet på galgbacken. Ingen maffia dog till följd av lynchning.

Trots att jag ensam stod för allt maffiadödande i sista spelet kan jag inte sticka under stol med att jag bidrog till att sätta byfolket i en svårare sits genom genom att gissa fel och döda först en tracker och sedan en sibling cop. Den första dog då jag uppfattade det som att han tidigt outade att han hade en specialroll, dock utan att specificera vilken. Att göra det tidigt i spelet utsätter honom själv för en risk att bli dödad av maffian på natten om det inte så att han är maffia och bluffar. Av den anledningen valde jag att skjuta honom den andra natten. Min tanke var att han antingen var dödsmärkt av maffian eller maffia så jag skulle antingen döda en maffia eller sätta en kula till i en redan död good guy. Då maffian inte alls hade dödsmärkt honom gav hans död upphov till diskussioner om en eventuell seriemördare.

En serie händelser som tolkades olika ledde fram till en del glåpord. En spelare utgav sig själv för att delge sitt maffiasyskon och rentvå två personer som han haft möjlighet att undersöka i egenkap av polis. Dock gjordes outandet något svävande och sedan lades locket på som om inget hade sagts. Jag uppfattade det vid eftersnack som att tanken var att maffiamedlemmarna inte skulle få mer information att gå på. En förfrågan om ett förtydligande vad personen menat med maffiasyster lämnades obesvarad vilket ihop med ett avvikande beteende jämfört med tidigare spel och det märkliga utspelet som sådant gjorde att jag fattade misstankar. Då den person jag trots detta planerade att döda denna omgång blev lynchad fattade jag snabbt ett nytt beslut på magkänsla och tidigarelade handling mot vad som visade sig vara en sibling cop. Det var efter att ha prickat in två town aligned specialroller som det konstaterades att det antingen är en seriemördare eller en idiot till vigilant som dödar folk utöver maffian. Jag kunde föga nöjd konstatera att mönstret inte alls matchade random killing. Till råga på allt förväxlade byborna offren och utgick från att det var maffian som låg bakom de mord jag utfört och vice versa. Dessvärre kunde jag ju rätta dem och då utöver mig själv endast maffia satt inne med vem som hade stått för vilket mord vågade jag inte föra resonemanget i rätt riktning med risk för att dra på mig maffians uppmärksamhet.

Dagen efter det blev jag övertygad om vilka tre som var maffia. Tyvärr räckte inte det till seger då jag dumt nog höll min övertygelse för mig själv och andelen 3/6 maffia omöjliggjorde för oss att lyncha någon av dem. Den natten visste vi att det maffiasyskon som genom sin roll var länkad med den avlidne polisen skulle självdö och jag sköt den person vi försökt att lyncha. Hade vi kunnat lyncha skulle jag iofs pga ett missförstånd ha skjutit ett extra skott i det syskon som samma kväll ödesbestämt skulle ta självmord. Samma kväll dödade maffian mig och i det 1/3-läge som uppstod lyckades maffioson prata med sig en av de andra spelarna till en sista felaktig lynchning vilket resulterade i redan nämnd seger för maffia.

Så vad kan man dra för slutsatser?

Vad gäller mina teser så inbillar jag mig att jag de gånger jag blev lynchad blev jag det till följd av att jag inte försvarade mig själv mer. Jag var en av de spelare som resonerade lite för mycket och borde spelat mer. Tex delade jag vid några tillfällen inställningen att byn tjänar på att hänga någon och jag kunde ha mina misstankar men ville ändå nyttja mer tid till utfrågning och resonemang.

När det gäller min tes om att lättmanipulerade spelare är mindre riskabla för maffian och mindre värda för byn står jag fast vid tesen men ställer mig frågande till om det verkligen är så det spelas  i praktiken. Min uppfattning är att spelare som antingen anklagar eller anklagas tidigt i spelet (på lösa och inte ovanligen felaktiga grunder) oftare blir lynchade än spelare som legat lågt och inte deltagit i häxjakt eller tagit upp och/eller följt egna spår. Utifrån mitt ännu snävt begränsade underlag anar jag mig till ett mönster att spelare som försöker ställa någon annan än den man själv misstänker mot väggen kan tolkas som desinformatörer och att att personer med från tongivande avvikande uppfattning oftare röstas ut än spelare som undviker att ta ställning.

Avslutningsvis gillar jag visserligen inte skrockfullhet men nästa gång tänker jag inte välja ett away message som länkar till samma bild som senast.

Uppdaterad. Städade bort en del självklarheter för att korta ner texten och infogade några saknade ord där meningarna var ofullständiga.

 

Biljettbokning inför helgen

Efter en del övervägande och kombinerande mellan olika bolag och möjliga byten så stod det i slutändan mellan att åka X-tåget och SJ eller med Härjedalingen och Bus4You.

Nackdelen med att åka buss är att det tar något längre tid och att jag misstänker att jag åker på merkostnaden om den första bussen skulle bli så sen att jag missar mitt byte.

Den risken slipper man med tåg då båda delsträckorna bokas på samma biljett. Dessutom är restiden nästan en timme kortare. (Mätt från avresa till ankomst. Effektiv restid skiljer mindre än en halvtimme.)

Men där buss kostar mindre än 400 så kostar en resa med tåg knappa 900. Med buss så åker jag grisen i säcken första halvan av resan ner till Stockholm men sista biten så sitter man betydligt skönare än hos SJ och till skillnad mot SJ så ingår WLAN utan extra kostnad.

Jag minns förr i tiden när man kunde hitta biljetter hemhem för under 300 med SJ och då var tåg det självklara alternativet. Vad är det som har hänt? Är det deras utökade service som kostar?

 

Nätvänlighet

Folk i allmänhet är snälla och trevliga. Så även online. Som överallt annars finns det undantag men på nätet har undantagen fått oförtjänt mycket utrymme. Det talas om nätfientlighet och som om internet bara var ett ställe där elaka fegisar kan göra anonyma påhopp. Om det är bättre eller sämre än den gamla uppfattningen att internet bara utgörs av porr vet jag inte, men det kanske säljer lösnummer. På Joshens uppmaning tänker jag därför lyfta fram några av de positiva erfarenheter jag har av att vara uppkopplad.

Jag börjar i spelens värld. Genom MMORPG:n har jag knutit vänskapsband som varat längre än mitt intresse för att spela. Kanske var vi för upptagna med att utforska en fikitiv värld eller så behövde vänskapen bara mogna på sig men det är först efter att jag slutat spela som jag haft två tyskar på besök och så har jag tagit mig till Oslo och Amsterdam för att umgås med onlinekompisar. Utan VoIP eller guild chat inblandat. Men desto mer öl.

I synnerhet med nyfunna vänner har jag ett antal gånger kunnat sitta framför datorn halva natten och utbytt erfarenheter. Samma typ av gästfrihet och engagemang att berätta om den egna orten/kulturen man kan uppleva när man turistar fast den här gången kunde jag framåt gryningen lägga mig i min egen säng. De områden som diskuterades stäckte sig även över hobbies, support, relationer och vad mer jag nu inte kommer ihåg.

Av mina fritidssysslor nu för tiden så kan jag på rak arm säga att i två av fallen började jag efter den där lilla hjälpande knuffen från någon jag då inte hade träffat ansikte mot ansikte. För att undvika missförstånd så är det aikido och klättring jag tänker på. Eftersom att Josh nämner frasen ”den här får du av mig” så tänkte jag nämna att jag då min cykel hade blivit stulen fick låna en cykel av en person jag då erbjudandet gavs ännu inte hade sett.

Det finns så gott om goda gärningar, kärlek och snälla människor på internet så det känns nästan konstlat att prata om något så självklart. Ungefär lika svårt som det skulle vara för mig att skriva något konkret om att gemene man är ganska trevlig.

I <3 the interwebs.

Tillägg. Personer lärt känna online har jag träffat ansikte mot ansikte. Nära nog dagligen chattar jag med vänner sedan tiden innan vi hade användarnamn. Gränsen mellan onlinekompisar och vanliga kompisar suddas ut. Trenden att inte längre prata om IRL tyder på att det inte bara är jag som tycker det känns haltande att behandla internet som en egen värld. Internet bör snarare liknas vid ett verktyg för att hålla kontakten och för att göra nya kontakter.

 

Höj straffet med 7 år!

Förvånas över en artikel i svenskan. Rubriken basunerar ut att strängare straff fungerar. Jag anar mig till att artikelförfattaren anser att kriminologerna har fel när de ställer sig skeptiska till avskräckande effekter. I den objektivare delen av artikeln nämns svårigheten påvisa kausalitet mellan hög brottslighet och höga straff även om de sett med avseende på länder ofta korrelerar. Men när det kommer till slutsatsen i artikeln och rubriksättningen så går det fel. Jag hade gärna velat veta mer kring studiens tillförlitlighet, tex vad man har haft för referensgrupp. Istället för att ifrågasätta så bjuder artikeln på ett skräckexempel i sifferbehandling.

Det visar sig , enligt studien, att hotet om en månad längre straff medför en minskning av återfallen med 1,3 procent. Det kanske låter litet, men betyder i förlängningen att hotet om ett år längre straff minskar återfallen med 15,6 procent (12*1,3).

Som han räknar var ju inte ens ok i grundskolan! Även om man kanske inte använde begreppet extrapolering (följ länken!) så fattade man med sunt förnuft att det är fel att räkna så. Gudmundson antar att den avskräckande effekten är linjär. Att räkna på Gudmundsons sätt skulle innebära att en höjning med sju år skulle resultera i ett negativt antal återfall.

I slutklämmen nämns att studien gjorts av ekonomer. Enligt min uppfattning är det en yrkesgrupp som ofta uppskattar eller förlitar sig på teknisk beräkning hellre än att beräkna numeriskt. De ofta har stor osäkerhet på de ingående variablerna och ett ungefärligt svar ofta är tillräckligt så i deras fall handlar det om situationsanpassning.

 

Internetåtkomst – en rättighet?

Nyligen läste jag boken net.wars och inleder med ett citera den.

I det gamla analoga Sverige höll vi oss med en modell som garanterade telefon, elström, vägar, post, TV och radio åt alla i hela landet. Riksdagen bestämde, staten beställde, privata företag levererade. Så sent som 1988 formulerades målet för telepolitiken så att “alla människor i landet skall erbjudas en telefonanslutning i den permanenta bostaden till samma pris och med samma service och kvalitet”.

Fast telefoni var alltså att betrakta som en demokratisk rättighet likställd med elektricitet. Visserligen är det över 20 år sedan det fasta telefonnätets glansdagar men vad har hänt sedan dess? Idag erbjuds kommunikationstjänster inte från ett  statligt televerk utan från en marknad med ett antal aktörer. Istället för fast telefoni är det täckning som under en period gjorde sig gällande. Idag är täckning snarare något man förutsätter än ett försäljningsargument. Främst är det genom teoretiskt ouppnåeliga överföringshastigheter man jämför sina tjänster med varandra och det är även hastighet som lyfts fram i marknadsföringen.

I citat inleddes tillgängliggörandet av telefoni med att riksdagen beslutade. Så hur resonerar politikerna om datakommunikation? Om de folkvalda väljer att lyssna på pengarna är risken stor att täckning på hemadressen och betalningsförmåga inte ska var tillräckligt för att du ska få koppla upp dig. Oroväckande lagförslag med ursprung från upphovsrättslobbyn finns på bordet och ska ge antipiratrörelsen befogenhet att tvinga operatörer att stänga av personer från internet utan rättslig prövning. Författarna till net.wars var tidigt ute då de redan 2005 skrev en debattartikel och varnade för vad som nu sker. I Frankrike som är ett banbrytarland vad gäller avstängning har den lagen lyckligtvis stött på motstånd och man kan ju fråga sig hur en avstängning från internet egentligen är tänkt att gå till. Står den folkvalde du la din röst på för en sund politik i den här frågan?

Om vi bortser från bannlysta personer, hur är det med tillgängligheten? Är täckning verkligen en självklarhet? Faktum är att man idag inte alls lever upp till den målsättning som tidigare fanns. Där man förr såg en skyldighet i att möjliggöra anslutning till det fasta boendet, oavsett var i landet medborgaren bor står i skarp kontrast till hur marknaden agerar när det gäller fiber respektive master för mobiltelefoni. Vinstdrivande aktörer ser större potential i områden med hög befolkningstäthet än i glesbygden. Den operatör som enligt egen utsago hade bäst täckning 2008 jämför i sin reklam trådlös uppkoppling med allemansrätten, men i själva verket är det stora hål i deras täckningskarta. Notera att operatörer mäter täckning i antal personer vars hemadress har täckning utomhus; inte i hur stor del av Sverige som täcks in. Med andra ord: Räkna inte med att ha någon mottagning där du plockar blåbär!

 

Läser en bok som publicerades -97…

…och funderar hur aktuell den är idag.

Oförenligheten mellan datalag och offentlighetsprincip är idag total. Datainspektionen ger, efter prövning, tillstånd att lämna ut allmänna handlingar i ditigal form – om dokumenetet avidientfieras, så att alla personuppgifter ersätts med ”XXX”. Vill du ha handlingen på papper och över disk får du däremot läsa allt. Så ser svensk praxis ut. Offentlighetsprincipen gäller i nuläget bokstavligen bara på pappret.

Ur net.wars – kampen om nätet skriven av Lars Ilshammar och Ola Larsmo.

Har det juridiskt sett ändrats något under de drygt tio år som förflutit eller vad hände egentligen med Datalagen? Hur väl stämmer lagstiftningen med kartan och vad har verkligheten med det här att göra?

Boken skriver vidare att

Om tre år ska en ny lag vara färdig. Den kommer att bestämma vad som är ”offentligt” och det under överskådlig framtid. Det är bara det att saken icke diskuteras.

Kan det vara PUL som blev resultatet? Om inte är jag tveksam om jag ens hört talas om lagen. Vad hände egentligen med PUL förresten? Gäller den fortfarande eller är det bara att ingen bryr sig om den?

 

Kvinnligt och manligt

Tankarna som lett fram till den här posten började med ett antal kommentarer till en post om att nästan ingen är typiskt kvinnlig. Även om det i skrivande stund verkar som att jag fick sista ordet (låter ju som att vi var oense) i tråden så aktualiserades genusfrågan i mitt sinne och jag har till och från i ungefär en månads tid funderat vidare.

En kompis skrev om hur han med sitt deltagande i Täby Extreme Challenge blev 19:e svensk genom tiderna att genomföra ett lopp om 100 miles. I sin rapport om loppet skrev han följande ord.

Av 14 startande på 100miles distansen så var vi 6st som kom i mål, av 3startande damer kom ALLA i mål, det är bara vi män som veker ner oss

Formuleringen fick mig genast att tänka på min favoritlärare från gymnasiet. Han undervisade i ett antal ämnen för teknisk gren på naturprogrammet. Vid ett tillfälle nämnde han – som en självklarhet – att han varje år han varit lärare gett i snitt högre betyg till tjejer. Jag såg inget fel i argumentationen och minns än idag att sammanhanget var kritik mot hur många lärare satte betyg felaktigt enligt det gamla systemet med 1-5, då rikssnitt inte medför att varje enskild klass måste snitta på 3.

Min förra cykel blev stulen. Jag har fått låna en cykel så jag har inte haft brått att skaffa någon ny. När jag träffade tjejen jag lånat cykeln av för ett tag sedan så kommenterade hon först hur ovant det kändes att se mig komma på hennes cykel, och därefter dess skick. Vid det tillfället hade precis smort kedjan och med en fast nyckel dragit åt så att stödet inte längre glappade. Hennes kommentar var att cykeln var smutsig. Det är ju lockande att dra en förhastad slutsats om manligt och kvinnligt här, men jag tror att det helt enkelt handlar om att vissa saker är enklare att lägga märke till än andra.

Illustration från www.googlefight.com

Anledningen att tjejer på teknisk gren hade högre betyg i snitt var för att de flesta som söker sig till teknisk gren är pojkar. Den minoritet av tjejer som väljer att söka sig dit har ett starkare intresse än den genomsnittlige pojkens. En relation mellan engagemang och resultat borde inte komma som någon överraskning. Min lärare såg inte till personens kön när han satte betyg. Han satte betyg utifrån prestation.

Min lärare berättade att han hade fått stark kritik av en annan lärare då han ett år hade satt så höga betyg på en klass att deras snitt låg över 4. Den läraren gav klassen betyg så att snittet hamnade på 3, trots att deras resultat på nationella provet i dennes ämne snittade på 4,1. När kvottering kommer på tal upplever jag att det allt för ofta blir som i exemplet med betygen. Man missar syftet och gör saker för siffornas skull. Ibland utan att ens förstå sig på siffrorna.

För övrigt var det tänkt att illustrationen skulle illustrera att statistik och siffror inte alltid säger något vettigt och att man bör passa sig för att dra förhastade slutsatser.

 

Dagens aha-upplevelse

Bredden på körfält på svenska vägar är väl tilltagen. Utöver högsta tillåtna fordonsbredd så brukar det inte sällan röra sig om närmare en meter extra. Samtalsämnet dök upp under gårdagens fest så jag vet att jag inte är den enda som reflekterat över vägbredd och sökt kopplingar till förares duglighet. Tesen är att smalare vägar skulle ställa högre krav på förarana och att de sämsta förarna skulle gallras bort. Kanske inte nödvändigtvis ett Darwinistiskt urval – även om tankarna söker sig till ett minne från mitt besök i Moskva. Då sades att antalet skadade i trafiken var i Moskvas trafik var i det närmaste noll. Vi var flera som höjde ögonbrynen och berättelsen fortsatte med ”Antalet döda å andra sidan…”

Nollvisionen till trots kan jag kallt konstaterade säga att jag ser undermåliga bilförare oftare i Sverige än på andra håll i världen. Frågan är om vi lider av en låt alla vara med-mentalitet eller om det helt enkelt beror på att de flesta bilförare jag ser ser jag i Sverige.

Hur som helst. Anledningen att vi pratade om det här på festen var att jag fick en aha-upplevelse igår. När jag var ute och gick på stan såg jag en Moses i bilform. Vid ett rödljus med två filer aktuell körriktning kommer en ambulans under utryckning. Bilarna längst fram behövde rulla fram på övergångsstället inför korsningen för att åstadkomma tillräcklig sidoförflyttning men utan att någon endaste bil behöver åka upp på trottoar eller refug så delar sig havet av bilar och ambulansen susar fram mellan de två filerna.

Oavsett om vissa borde lämna ifrån sig körkortet eller ej, marginaler är bra.

 

Drift och säkerhet

I konversation med en god vän fick jag höra ett ordspråk som låter vagt bekant från förr. Det lyder som följer.

Den som är herre över sina drifter är slav under sitt förnuft.

Jag vill minnas att ordet passion var med senast jag hörde det men det skulle helt förstöra poängen med den här posten så jag släpper de funderingarna. En tanke som slog mig efter att ha läst ordspråket – även om det passade in väldigt bra i sammanhanget – var om det verkligen alltid är ett motsatsförhållande mellan drifter och förnuft. Om man väljer att formulera det som spontant respektive överlagt agerande vore ju saken klar, men jag letade annan betydelse i orden.

Igår kom jag på ett exempel där det där inte stämmer. Nämligen självbevarelsedriften. För första gången i år var jag ute och på mitt extraknäck och körde lastbil. På väg ut från ett parkeringsområde ignorerar en liten röd bil så väl högerregel (eller möjligen utfartsregeln) som det man skämtsamt brukar kalla störst går först. Det senare är ingen riktig regel men det borde höra till självbevarelsedrift och sunt förnuft att inte bryta mot trafikregler och avstå från att köra ut framför och tvinga en lastbil att nita.

Jag minns inte senast jag tutade på någon i trafiken. Särskilt när man har arbetsgivarens logotype över hela lastbilen och förväntas vara representativ så drar man sig in i det sista för att göra något som går att tolka fel ur sitt sammanhang. När jag nu gjorde en hastig inbromsning och tryckte till på signalhornet såg såg föraren i den lilla bilen ut att bli väldigt förvånad. Hade nog inte väntat sig att se fronten av en lastbil genom sidorutan men ändå gjorde denne inget som påverkade sitt fordons framfart. Ingen hastighetsändring eller rattutslag. Det mest skrämmande nu är att jag inte kan släppa tanken på om personen bakom ratten ens förstod vad som hände.

 

Kontroversiell politik om att dela med sig

Blodgivning har jag skrivit om förr och nu är det dags igen. Senast valde jag att undvika kontroverser och fokus låg på hur jag såg det som ett steg i min personliga utveckling.

Med motiveringen ”Vi vill visa att många droppar små löser ett stort problem samt att det är fint och viktigt att dela med sig.” har Piratpartiet tagit initiativet till kampanjen Sharing is Caring 4.5 med syfte att mildra den ständigt återkommande blodbristen i Sverige. Underbar idé!

Valet av rubrik anspelar på att piratfrågorna är kontroversiella. För visst är det något speciellt när motståndarna faktiskt får diktera alla villkor. Tänk om förespråkare för dödsstraff var tvungna att försvara mord mot mordmetoden! Just valet av namn gjorde att jag – som i dagsläget anser att PP bäst matchar mina värderingar – behövde  lång tid innan jag kunde associera mig själv med partiet. Namnet har faktiskt väldigt stor betydelse! Men frågor kring integritet hade jag inte tänkt fördjupa mig i nu.

Den här posten höll på att inte bli av men efter att ha läst andra skriva om altruism och ingen skulle läsa om jag bara länkade rätt upp och ned så tog jag mig tid. Blodgivning omges av flera regler för att säkerställa att sjukvården aldrig ska råka använda sig av smittat blod. Vissa av reglerna kan tyckas konstiga och kränkande. En annan sak som kan tyckas märklig är att man trots brist på blod lämnar så lite i ersättning. När man lämnar blod så förutsätts man göra det för att det är en god gärning. Jag gillar att göra goda gärningar men måste erkänna att jag stör mig på att regelverk och policy förutsätter att jag ska göra det. Det är en jäkla tur för blodcentralen att personalen får mig att känna att min donation uppskattas!