På svenska


Nu i dagarna har olika sorters lysande utsmyckning börjat dyka upp här och var i centrala Linköping. Reklamaffisherna för Vinterljus har suttit uppe i veckor. Tidigare år har detta trevliga jippo gått under namnet Novemberljus men då det varar längre än november månad har de i år valt att byta till ett mer passande namn.

Vad gäller slogan kör man på med samma som tidigare år. En ljus stad är en trygg stad. Förra året lämnade jag en del kritik angående att den instans som underhåller vanlig gatubelysning inte var förmögen att leva upp till slogan. I år har jag inte varit lika flitig i löparspåret och vet inte hur det står till med tryggheten.

På temat ljusfestivaler så uppmärksammade flickr blog festival of lights för mindre än en månad sedan. Berlin ger oss något att jämföra med och jag hoppas Linköping kommer att kunna mäta sig. Jag ser fram emot premiären av Vinterljus och planerar att vara flitigare med kameran i år.

Inför att spela det sociala spelet Mafia började jag surfa runt och hamnade så småning om på mafiascum.net som har en långt mer omfattande wiki än wikipedia och det även erbjuds spel i forumform. Min nyfikenhet och den mycket stora mängden material gjorde att jag ägnade längre tid än planerat åt att läsa på inför spelkvällen.

Därför var jag inte helt oförberedd när den första omgången drog igång. Utifrån vad jag hade läst mig till i förväg hade jag några teser som jag efter kvällens erfarenheter känner ett behov av att ifrågasätta.

Om en person ställer jobbiga frågor, tar upp intressanta resonemang och är bra på att gräva är det av intresse för maffian att tysta denne. Personer som är mer godtrogna och lättmanipulerade utgör en lägre risk. Maffian är ofta i sitt utredande av andra något hämmade av att de ju faktiskt sitter inne med facit och låtsas vara en bybo. Av den anledningen är det i byns intresse att alla är aktiva, ifrågasätter och höjer svårighetsgraden för att framstå som en townie. Det går att argumentera för på många olika sätt men min tes var att det ligger i bybornas intresse att alla är aktiva men det kan vara en risk om man som ensam person utmärker sig genom att vara mer på hugget.

En andra tes måste jag så här i efterhand tyvärr erkänna att jag antog sann efter att ha läst det på internet. När jag nu läser om OMGUS på nytt inser jag att jag även hade dragit för stor växel på frasen. Min tes var att det vid en anklagelse endast verkar mer suspekt om man svarar med att anklaga någon annan. Värst framstår man om man besvarar anklagelsen med att anklaga sin anklagare. Jag resonerade att man istället bör framföra sina misstankar direkt när de föds, när man får vatten på sin kvarn eller möjligen när någon annan sätter den misstänkte under press. Nackdelen med det senare är att man riskerar att framstå som någon som håller med föregående talare.

Det var tankegångarna inför kvällen. Då klockan är sent och jag precis mottagit ett natti per sms är det hög tid att redogöra för hur kvällen gick. Vi spelade tre spel.

  • Första gången blev jag lynchad dag 1 och spelet vanns så småning om av en self aligned seriemördare. Seriemördaren dödade båda maffia. Uteslutande oskyldiga blev lynchade.
  • Även andra gången vi spelade blev jag lynchad dag 1. Även om grunderna var lösa visade det sig denna gång vara ett riktigt utpekande då jag var mafia. Spelet vanns av byn.
  • Tredje omgången fick jag rollen som vigilant. Med min bakgrund som tidigt lynchad bestämde jag mig för att dra nytta av min färdighet och pekade därför under nätterna ut 3 personer på grunder lika vaga som dem som lett till omröstning.  Då det rörde sig om siblings dog 4 personer genom mitt pekande och av dessa var 2 maffia. Totalt under spelet dog 2 maffia och den tredje rackaren tog hem segern. Uteslutande oskyldiga miste livet på galgbacken. Ingen maffia dog till följd av lynchning.

Trots att jag ensam stod för allt maffiadödande i sista spelet kan jag inte sticka under stol med att jag bidrog till att sätta byfolket i en svårare sits genom genom att gissa fel och döda först en tracker och sedan en sibling cop. Den första dog då jag uppfattade det som att han tidigt outade att han hade en specialroll, dock utan att specificera vilken. Att göra det tidigt i spelet utsätter honom själv för en risk att bli dödad av maffian på natten om det inte så att han är maffia och bluffar. Av den anledningen valde jag att skjuta honom den andra natten. Min tanke var att han antingen var dödsmärkt av maffian eller maffia så jag skulle antingen döda en maffia eller sätta en kula till i en redan död good guy. Då maffian inte alls hade dödsmärkt honom gav hans död upphov till diskussioner om en eventuell seriemördare.

En serie händelser som tolkades olika ledde fram till en del glåpord. En spelare utgav sig själv för att delge sitt maffiasyskon och rentvå två personer som han haft möjlighet att undersöka i egenkap av polis. Dock gjordes outandet något svävande och sedan lades locket på som om inget hade sagts. Jag uppfattade det vid eftersnack som att tanken var att maffiamedlemmarna inte skulle få mer information att gå på. En förfrågan om ett förtydligande vad personen menat med maffiasyster lämnades obesvarad vilket ihop med ett avvikande beteende jämfört med tidigare spel och det märkliga utspelet som sådant gjorde att jag fattade misstankar. Då den person jag trots detta planerade att döda denna omgång blev lynchad fattade jag snabbt ett nytt beslut på magkänsla och tidigarelade handling mot vad som visade sig vara en sibling cop. Det var efter att ha prickat in två town aligned specialroller som det konstaterades att det antingen är en seriemördare eller en idiot till vigilant som dödar folk utöver maffian. Jag kunde föga nöjd konstatera att mönstret inte alls matchade random killing. Till råga på allt förväxlade byborna offren och utgick från att det var maffian som låg bakom de mord jag utfört och vice versa. Dessvärre kunde jag ju rätta dem och då utöver mig själv endast maffia satt inne med vem som hade stått för vilket mord vågade jag inte föra resonemanget i rätt riktning med risk för att dra på mig maffians uppmärksamhet.

Dagen efter det blev jag övertygad om vilka tre som var maffia. Tyvärr räckte inte det till seger då jag dumt nog höll min övertygelse för mig själv och andelen 3/6 maffia omöjliggjorde för oss att lyncha någon av dem. Den natten visste vi att det maffiasyskon som genom sin roll var länkad med den avlidne polisen skulle självdö och jag sköt den person vi försökt att lyncha. Hade vi kunnat lyncha skulle jag iofs pga ett missförstånd ha skjutit ett extra skott i det syskon som samma kväll ödesbestämt skulle ta självmord. Samma kväll dödade maffian mig och i det 1/3-läge som uppstod lyckades maffioson prata med sig en av de andra spelarna till en sista felaktig lynchning vilket resulterade i redan nämnd seger för maffia.

Så vad kan man dra för slutsatser?

Vad gäller mina teser så inbillar jag mig att jag de gånger jag blev lynchad blev jag det till följd av att jag inte försvarade mig själv mer. Jag var en av de spelare som resonerade lite för mycket och borde spelat mer. Tex delade jag vid några tillfällen inställningen att byn tjänar på att hänga någon och jag kunde ha mina misstankar men ville ändå nyttja mer tid till utfrågning och resonemang.

När det gäller min tes om att lättmanipulerade spelare är mindre riskabla för maffian och mindre värda för byn står jag fast vid tesen men ställer mig frågande till om det verkligen är så det spelas  i praktiken. Min uppfattning är att spelare som antingen anklagar eller anklagas tidigt i spelet (på lösa och inte ovanligen felaktiga grunder) oftare blir lynchade än spelare som legat lågt och inte deltagit i häxjakt eller tagit upp och/eller följt egna spår. Utifrån mitt ännu snävt begränsade underlag anar jag mig till ett mönster att spelare som försöker ställa någon annan än den man själv misstänker mot väggen kan tolkas som desinformatörer och att att personer med från tongivande avvikande uppfattning oftare röstas ut än spelare som undviker att ta ställning.

Avslutningsvis gillar jag visserligen inte skrockfullhet men nästa gång tänker jag inte välja ett away message som länkar till samma bild som senast.

Uppdaterad. Städade bort en del självklarheter för att korta ner texten och infogade några saknade ord där meningarna var ofullständiga.

Efter en del övervägande och kombinerande mellan olika bolag och möjliga byten så stod det i slutändan mellan att åka X-tåget och SJ eller med Härjedalingen och Bus4You.

Nackdelen med att åka buss är att det tar något längre tid och att jag misstänker att jag åker på merkostnaden om den första bussen skulle bli så sen att jag missar mitt byte.

Den risken slipper man med tåg då båda delsträckorna bokas på samma biljett. Dessutom är restiden nästan en timme kortare. (Mätt från avresa till ankomst. Effektiv restid skiljer mindre än en halvtimme.)

Men där buss kostar mindre än 400 så kostar en resa med tåg knappa 900. Med buss så åker jag grisen i säcken första halvan av resan ner till Stockholm men sista biten så sitter man betydligt skönare än hos SJ och till skillnad mot SJ så ingår WLAN utan extra kostnad.

Jag minns förr i tiden när man kunde hitta biljetter hemhem för under 300 med SJ och då var tåg det självklara alternativet. Vad är det som har hänt? Är det deras utökade service som kostar?

Uppvisningen på Gyllentorget avslutades med att Jens utövade karate på tre noga staplade block av någonting som i mina ögon får kallas tegelstenar även om färgen var vit. Bilderna är inskickade som bidrag i fototriss på tema rörelse. Spana in fler bidrag eller kolla på videon som de här bilderna här hämtade ur!

Frame 1/3

Frame 1/3

Frame 2/3

Frame 2/3

Frame 3/3

Frame 3/3

Don’t try this at home! Hur man gör kan man lära sig hos Linköpings Budoklubb.

Det kända filmkastet tå-i-mage, originally uploaded by onasut.

Spanade på tisdagstema för att se vilka motivförslag som förekommit sedan mitt senaste bidrag. Temat upp och ner stämde för väl in på den här bilden för att avstå ifrån att göra lite promotion för Linköpings Budoklubb. Förra helgen var det uppvisning på stan och det börjar dra ihop sig för nybörjarstarter i de olika stilarna. Kolla in hemsidan!

Tanken var att anteckningarna från resedagboken skulle renskrivas en dag i taget. Men jag har haft svårt att hitta tiden så nu kommer anteckningarna rätt upp och ned istället.

Via nyhetsflödet fick jag den puff jag behövde för att komma mig för att ta nya tag i ett ärende. Det nya tillvägagångssättet är en anmälan till Konsumenternas Tele- och Internetbyrå. Väntar med spänning på att se om de kan bidra med något. Om inte annat så fick jag åtminstone ventilera lite. Då jag över lag är nöjd med hyresvärden avstod jag i min anmälan och så även på bloggen från att lämna ut dennes namn.

Jag bor sedan hösten 2007 i en lägenhet där AllTele levererar bredband och telefoni till hela fastigheten. Månadskostnaden till AllTele är satt till noll kronor men ett obligatoriskt tillägg för bredband och telefoni debiteras på hyran.

Vid ett antal tillfällen har jag kontaktat AllTele och påpekat att de inte meddelat mig vad jag har för nummer men att linjen ändå är aktiv. Med risk för att nyttjande skulle debiteras den förre hyresgästen och räknas som olovligt nyttjande har jag därför inte använt fast telefoni i väntan på att AllTele ska bekräfta att de har satt upp mitt abonnemang och att allt är i ordning. Senast jag fick svar på en felanmälan så löd svaret att de beklagade att ärendets glömts bort och att det skyndsamt skulle åtgärdas. Jag har en telefon inkopplad men använder den aldrig. Ibland ringer det folk och söker den förre hyresgästen.

Att telefonitjänsten inte levereras anmäler jag numera endast i samband med att jag felanmäler bredbandet vid driftstörningar. Senast besvarade de endast anmälan om bredbandet, och då först efter så många dagar att problemet var ur världen och med något de kopierat in utan att läsa min anmälan.Vid driftstörningar av bredbandet förnekar de konsekvent problem. Vid ett tillfälle satt ett anslag i trapphuset med texten ”Är det någon mer som upplever problem med bredbandet? När jag ringer till AllTele säger det att jag är den ende i hela huset som klagar så felet måste ligga hos mig.” Listan var fulltecknad med namn.

Eftersom att de har ett avtal med hyresvärden kan jag inte byta leverantör. Att anmäla något till AllTele känns lönlöst och då jag inte betalar direkt till dem kan jag ju inte avstå från att betala räkningen för en tjänst de inte levererar. Anmäler jag det till hyresvärden så beklagar det men jag har inte sett något konkret exempel på att de bryr sig. Den enda förändring jag varit med om var att de vid ett tillfälle sänkte hastigheten från 4 MBit till 2 MBit, höjde priset och samtidigt erbjöd 10 MBit för en ytterligare höjd kostnad.

Det intryck man får av branschen som helhet lämnar ju en del att önska och jag tycker inte att artikeln träffar rätt. För ärligt talat så är det ju inte kundtjänstens oangemang som är problemet. Det är snarare salt i såren. Problemet är ju när leverantörerna inte levererar.

Uppdaterad med fler länkar som jag råkat snubbla över: ComHem ComHem ComHem

I enlighet med metoden söndra och härska kommer jag att ta mig an renskrivandet av resedagboken en liten del i taget. Som underlag för skrivandet har jag de anteckningar som gjordes under resans gång och jag tar även hjälp av att de bilder som togs.

För sex av oss började resan i Linköping. Fem Linköpinsbor och en Göteborgare satte sig på flygbussen till Skavsta. Undertecknad utsågs till resans första hackkyckling. Dels för att mitt passfoto uppenbarligen påminner om lasermannen. (Bildbevis kommer ej att bifogas.) Men fram för allt för att jag hade slarvat vid bokning av flygbiljett och missat att avmarkera rutorna för priority boarding. Väl ombord på planet satte jag mig och såg oinbjudande ut och lyckads på det sättet hålla ett antal säten till mina vänner. När alla hade satt sig lät kaptenen hälsa att det kört ihop sig i luften och att vi nu väntade på att få en ny slot-tid. Planerad väntetid 1 timme och 4 minuter. Väntan blev inte så lång och när vi väl kom fram så gjorde vi det i tid. Vilket iofs kan bero på att deras ankomsttider har väl tilltagen marginal. En rolig syn när vi landade på flygplatsen utanför Zadar och taxade in till ankomsthallen var att det går en väg mellan landningsbanan och huvudbyggnaden så vid en fälld bom stod polis och övervakade så att alla bilar skulle lämna företräde för flygplanet.

När vi kom ut så hade vi inte bestämt i förväg om vi skulle åka buss eller ta taxi in till Zadar. En taxisnubbe erbjöd sig att köra oss för samma pris som bussen. Det enda vi är säkra på är att vi blev blåsta. Bussen kostade inte 25 kn per person. Någon uppfattade busspriset 16 kn men efteråt var vi inte säkra på varifrån vi hört det. Hur som helst så erbjöd sig snubben att köra oss till vårt boende för 250 kn och vi tackade ja. Med svenska mått så är ju alla taxiresor utomlands billiga. Vid ankomst så fick R hans visitkort och blev därmed utsedd till ansvarig för kontakt med lokalbefolkningen. En titel som snart kom att kortas ner till utrikesminister.

Hungern började sätta in och vi gav oss ut på jakt efter middagen. Vi ratade matstället närmast boendet och började gå in mot stan. Med våra hungriga magars mått mätt visade det sig vara en bra bit till nästa matställe. Vi passerade ett antal ställen som bara serverade alkohol och möjligen tilltugg. Ganska utsvultna så hamnade vi slutligen på Rafaels. Undertecknad muttrade över prisnivån i menyn men tog tillbaka allting när vi fick in maten. På varje tallrik var en köttbit stor nog för en medelstor familj. Grymt gott!

Använd besticken eller stopet som referens

Använd besticken eller stopet som referens

Då en oskriven regel säger att man inte får gå till sängs med matkoma så på tillbakavägen tog vi omvägen förbi baren närmast boendet. P tänkte betala första rundan och då notan hamnar på 46 räcker han fram en 50-lapp och säger keep the change. Bartendern stirrar tillbaka med uttråkad blick och säger att notan blev 56 kn. Vi var visserligen två till som hört bartendern säga 46 första gången men floppen var ändå ett faktum.

Insekter är temat för fototriss denna vecka. Med anledning av resan till Kroatien blir det därför bilder på trollsländor. När vi tog en tur till vattenfallen vid Krka så berättade vår chaufför/guide att det fanns gott om fjärilar så att vi skulle hålla ögonen öppna och kamerorna redo. Vi såg ganska många trollsländor men inte en enda fjäril och bestämde oss ganska snart för att guiden hade menat dragonfly även om vi alla hade uppfattat det som att han sa butterfly.

Krka nationalpark, Kroatien

Krka nationalpark, Kroatien

Krka nationalpark, Kroatien

Krka nationalpark, Kroatien

Agön, Hudiksvalls skärgård

Agön, Hudiksvalls skärgård

Sista bilden representerar same same but different. Efter Kroatien blev jag hämtad från flyget och åkte direkt hemhem. Därifrån blev det en dagsfärd till Hudik för att hälsa på släkten och åka båt. Till skillnad mot Kroatien så åkte vi motorbåt istället för med segel. Till skilland mot Kroatien så fanns det grynnor och därmed anledning att läsa sjökortet. Till skillnad mot Kroatien så fanns det sandstränder. Till skillnad mot Kroatien så var det kallt i vattnet. Bortsett från det så var det mesta lika. Tilläggas bör att vi inte såg en enda lyxyacht i Hudik och vi blev inte bordade av någon ryss iförd endast speedos. Det senare tror jag att vi kom överens om att det aldrig hände i Kroatien heller för den delen.

Folk i allmänhet är snälla och trevliga. Så även online. Som överallt annars finns det undantag men på nätet har undantagen fått oförtjänt mycket utrymme. Det talas om nätfientlighet och som om internet bara var ett ställe där elaka fegisar kan göra anonyma påhopp. Om det är bättre eller sämre än den gamla uppfattningen att internet bara utgörs av porr vet jag inte, men det kanske säljer lösnummer. På Joshens uppmaning tänker jag därför lyfta fram några av de positiva erfarenheter jag har av att vara uppkopplad.

Jag börjar i spelens värld. Genom MMORPG:n har jag knutit vänskapsband som varat längre än mitt intresse för att spela. Kanske var vi för upptagna med att utforska en fikitiv värld eller så behövde vänskapen bara mogna på sig men det är först efter att jag slutat spela som jag haft två tyskar på besök och så har jag tagit mig till Oslo och Amsterdam för att umgås med onlinekompisar. Utan VoIP eller guild chat inblandat. Men desto mer öl.

I synnerhet med nyfunna vänner har jag ett antal gånger kunnat sitta framför datorn halva natten och utbytt erfarenheter. Samma typ av gästfrihet och engagemang att berätta om den egna orten/kulturen man kan uppleva när man turistar fast den här gången kunde jag framåt gryningen lägga mig i min egen säng. De områden som diskuterades stäckte sig även över hobbies, support, relationer och vad mer jag nu inte kommer ihåg.

Av mina fritidssysslor nu för tiden så kan jag på rak arm säga att i två av fallen började jag efter den där lilla hjälpande knuffen från någon jag då inte hade träffat ansikte mot ansikte. För att undvika missförstånd så är det aikido och klättring jag tänker på. Eftersom att Josh nämner frasen ”den här får du av mig” så tänkte jag nämna att jag då min cykel hade blivit stulen fick låna en cykel av en person jag då erbjudandet gavs ännu inte hade sett.

Det finns så gott om goda gärningar, kärlek och snälla människor på internet så det känns nästan konstlat att prata om något så självklart. Ungefär lika svårt som det skulle vara för mig att skriva något konkret om att gemene man är ganska trevlig.

I <3 the interwebs.

Tillägg. Personer lärt känna online har jag träffat ansikte mot ansikte. Nära nog dagligen chattar jag med vänner sedan tiden innan vi hade användarnamn. Gränsen mellan onlinekompisar och vanliga kompisar suddas ut. Trenden att inte längre prata om IRL tyder på att det inte bara är jag som tycker det känns haltande att behandla internet som en egen värld. Internet bör snarare liknas vid ett verktyg för att hålla kontakten och för att göra nya kontakter.

Nästa sida »