För att bryta ett improduktivt mönster väljer jag att publicera det här utkastet, egentligen daterat 2009-12-29.
Ett år har gått sedan senast jag funderade på att skriva en årskrönika. Att reflektera över det gångna året, väga formuleringar och i tankarna arbeta fram en krönika som aldrig sätts på pränt har blivit en tradition.
Det är lockande att med vilje avstå från att skriva och hålla traditionen vid liv, men några korta notiser utan röd tråd får räknas som en stegvis övergång från tradition mot årskrönika.
2009 var året då jag började betala för en bildtjänst. Den bild som blev beskådad flest gånger visade sig var en fjäder. Till Flickr laddades 666 bilder tagna under 2009 upp. Med anledning av antalet tipsar jag om en skiva som jag spelade en hel del under 2009, nämnligen Hymns In the Key of 666 av gruppen Hellsongs. Spanar på last.fm och upptäcker att Massive Attack – Teardrop slutade som årets mest spelade (läs: scrobblade) låt. Den grupp jag lyssnade till mest visade sig pinsamt nog vara String Tribute Players.
Den maträtt som var populärast i år tillagades redan förra året. Fast vanligaste sökorden för att hamna på fotodieten var grillad lax följt avgrillad tonfisk. Likt matbloggen så är även den post på denna blogg som blev den mest besökta i år skriven redan förra året. En i ärlighetens namn ganska slarvigt skriven guide till hur man installerar OTR för Pidgin.
I kontrast till det sparsamma julfirandet 2008 blev hösten 2009 ett högtidernas och traditionernas år. För första gången på länge var jag utklädd till Halloween. På något magiskt sätt gick det att finna tid för julgodis trots att jag fick pressen på mig då någon bjöd mig på julklapp redan den tionde december.
Om man får avsluta med ett mått av eftertänksamhet vill jag sammanfatta med att säga att 2009 var blomvaktens år. Året inleddes i Thailand och efter hemkomsten bloggades det flitigt om hur mina blommor tog stryk och återhämtade sig. Senare under året ordnade jag därför med blomvakt. När jag skulle till Kroatien adopterades mina blommor. När jag senare åkte som uchi deshi till Värmland hade jag en blomvakt som gjorde hembesök. Hon den där blomvakten medförde mer än att mina blommor höll sig vid liv. Den observante kan ha noterat att i texterna på fotodieten så har ordet jag näst intill uteslutande utgått till förmån för vi.
Hoppar tillbaka till Värmland och försöker mig på kronologisk ordning därifrån. Utöver att vattna blommor började vi göra andra saker tillsammans. Tex så hittade vi inte till en väderkvarn. Sedan hittade vi till en väderkvarn. På hösten hade vi vår första officiella dejt, när hon följde med som min +1 på ett bröllop. Hon gick då fortfarande under benämningen blomvakten bland mina vänner.
Tillägg i samband med publicering 2010-04-21. Det dröjde en bit in på 2010 innan vi blev ihop på Facebook, och det var först efter att vi båda hade träffat den andres föräldrar.
Det här är en fristående uppföljning på en tidigare post.
I likhet med ovanstående sätter jag några tankar på pränt främst för att på så sätt inpränta dem i mitt eget minne och dra lärdom, men ger även den intresserade möjlighet att ta del av mina erfarenheter.
Kvällens första omgång missade jag pga sen ankomst. Nu var jag inte senare än jag räknat med men lik väl för sen för att vara med på första omgången. De började med (om jag minns rätt) över 20 personer och räknade därför med att hålla på en stund. Efter att ett antal personer ur det spelet blivit mördade och lynchade fanns tillsammans med oss sent anlända tillräckligt många åskådare för att kunna starta ett nytt spel parallellt. Vi var 9 personer.
Rollkorten delas ut och det blir natt. Min roll var one shot vigilante så första natten avstår jag från att nyttja min förmåga. Det blir morgon och innan spelledaren släpper ordet fritt till byn redogör han för nattens händelser. Sedvanligt har det skett ett mord och till min förvåning är det jag som är död.
Som mördad får jag inte delta aktivt i spelet och ägnar första dagen åt att försöka lista ut vem som är maffia. Utan att få säga ett ord lyssnar jag kritiskt på allt som sägs på jakt efter min mördare. När andra natten kommer väljer jag som åhörare att inte blunda och får därmed veta vilka två som är maffia. En av dem hade jag som synnerligen misstänkt pga en felsägning om mig som dessvärre ingen av de levande byborna lade märke till. Den andra hade jag så långt förbisett som maffia. Att sitta med facit i hand öppnar upp för vissa lärdomar. Jag lägger under det fortsatta spelet speciellt märke till hur galant maffiaspelarna flera gånger lyckas avbryta andra spelare precis då någon börjat på ett helt korrekt resonemang som skulle leda till ett korrekt utpekande. Med planterade felspår lyckas de få spelaren att tappa tråden och utpekandet uteblev.
En bybo (värdinnan) är inne på rätt spår med ett resonemang kring varför just jag blev dödad första natten. Hon lägger fram antagandet att den som pekade ut mig att dö inte var medveten om att jag nyligen anlänt och inte haft tillfälle att delta i någon omgång ännu. Ingen ifrågasätter om antagandet är felaktigt men diskussionen om vem som visste vad blir avbruten med andra resonemang och följande natt blir hon mördad. Med många andra (felaktiga) spår att gå på faller detta spår i glömska i och med hennes bortgång. Maffian vinner slutligen spelet.
När båda spelen är avslutade inleds en omgång för dem som har tid att stanna kvar så pass sent. Denna omgång agerade jag felfritt enligt protokollet men hade käpprätt fel spår i mina resonemang. Mitt grövsta nybörjarmisstag var att jag gjorde helt fel tolkning av en ganska tydlig vink. När en spelare uttryckte att hon hade en dålig känsla om en annan spelare tyckte jag det lät väldigt märkligt att vilja framföra misstanke utan att presentera någon grund. Så här i efterhand var det väldigt uppenbart att spelaren var polis och mycket riktigt pekade ut en maffiamedlem. Note to self.
Mitt andra mindre lyckade drag var att ifrågasätta en spelare som gjort ett utfall med orden ”Häng mig då!” och jag tyckte det var uppseendeväckande att ta till sådana ord i ett läge där personen inte var under så värst mycket press. Då jag kände mig ganska vilse den omgången, hade fattat misstanke mot honom och för att inte verka inkonsekvent var jag bland de röstade när vi senare lynchade honom.
Till mångas förvåning tog spelet slut tidigt. Det visade sig vara ett för byn mycket svårt upplägg med 3 maffia och en seriemördare utav 11(?) deltagare totalt. Hela 6 spelare var kvar i livet i gryningen då spelledaren utropar att spelet är över. Då 3 av de levande var maffia hade byn ingen möjlighet att vinna. Spelledaren hade tänkt att seriemördaren skulle råka döda åtminstone någon maffia men det ville sig inte. Efter en rad av oskyldiga bybor så var seriemördaren den första bad guy som leddes till galgbacken.
Resultatmässigt blev det för min del två förluster med byn.
