Nyligen läste jag boken net.wars och inleder med ett citera den.

I det gamla analoga Sverige höll vi oss med en modell som garanterade telefon, elström, vägar, post, TV och radio åt alla i hela landet. Riksdagen bestämde, staten beställde, privata företag levererade. Så sent som 1988 formulerades målet för telepolitiken så att “alla människor i landet skall erbjudas en telefonanslutning i den permanenta bostaden till samma pris och med samma service och kvalitet”.

Fast telefoni var alltså att betrakta som en demokratisk rättighet likställd med elektricitet. Visserligen är det över 20 år sedan det fasta telefonnätets glansdagar men vad har hänt sedan dess? Idag erbjuds kommunikationstjänster inte från ett  statligt televerk utan från en marknad med ett antal aktörer. Istället för fast telefoni är det täckning som under en period gjorde sig gällande. Idag är täckning snarare något man förutsätter än ett försäljningsargument. Främst är det genom teoretiskt ouppnåeliga överföringshastigheter man jämför sina tjänster med varandra och det är även hastighet som lyfts fram i marknadsföringen.

I citat inleddes tillgängliggörandet av telefoni med att riksdagen beslutade. Så hur resonerar politikerna om datakommunikation? Om de folkvalda väljer att lyssna på pengarna är risken stor att täckning på hemadressen och betalningsförmåga inte ska var tillräckligt för att du ska få koppla upp dig. Oroväckande lagförslag med ursprung från upphovsrättslobbyn finns på bordet och ska ge antipiratrörelsen befogenhet att tvinga operatörer att stänga av personer från internet utan rättslig prövning. Författarna till net.wars var tidigt ute då de redan 2005 skrev en debattartikel och varnade för vad som nu sker. I Frankrike som är ett banbrytarland vad gäller avstängning har den lagen lyckligtvis stött på motstånd och man kan ju fråga sig hur en avstängning från internet egentligen är tänkt att gå till. Står den folkvalde du la din röst på för en sund politik i den här frågan?

Om vi bortser från bannlysta personer, hur är det med tillgängligheten? Är täckning verkligen en självklarhet? Faktum är att man idag inte alls lever upp till den målsättning som tidigare fanns. Där man förr såg en skyldighet i att möjliggöra anslutning till det fasta boendet, oavsett var i landet medborgaren bor står i skarp kontrast till hur marknaden agerar när det gäller fiber respektive master för mobiltelefoni. Vinstdrivande aktörer ser större potential i områden med hög befolkningstäthet än i glesbygden. Den operatör som enligt egen utsago hade bäst täckning 2008 jämför i sin reklam trådlös uppkoppling med allemansrätten, men i själva verket är det stora hål i deras täckningskarta. Notera att operatörer mäter täckning i antal personer vars hemadress har täckning utomhus; inte i hur stor del av Sverige som täcks in. Med andra ord: Räkna inte med att ha någon mottagning där du plockar blåbär!