onasut

Något som min käre far talat sig mycket varm om gällande Thailand är just folket. Deras attityd, inställning och bemötande är verkligen anmärkningsvärt och avundsvärt vänligt. Minns hur när jag handlade i min vanliga livsmedelsaffär första gången efter hemkomsten hade svårt att avgöra om kassörskan var otrevlig just idag eller hälsade som vanligt – och då är det ändå en butik jag trivs jättebra med. Har pratat med och är bekant med flertalet anställda i den här butiken då jag tidigare hade leveranser dit genom ett extraknäck.

Även om de i alla avseenden var service minded i Thailand är det en händelse som verkligen etsade sig fast bland minnena. Där på trottoaren står vi ett gäng om fem pers och käbblar. Om vi ska ta taxi dit varför håller vi på och går längs vägen? Är det här rätt håll? Ska vi ta två tuk tuk eller ska vi tränga in oss fyra pers i baksätet på en taxi? Finns det någon anledning att vi inte har vinkat in en taxi eller en tuk tuk än? Om vi åker taxi så ska vi inte förhandla om pris utan begära taximeter annars blir det bara dyrare än nödvändigt! Står vi på rätt sida vägen? Vad spelar det för roll – en taxi kan väl göra en u-sväng? Har någon taxipengar utifall han inte har växel?

Då kommer en gammal dam fram till oss, frågar vart vi är på väg, kliver ut i gatan och vinkar in en taxi, förklarar på Thai för honom vart vi ska och så är det bara att hoppa in. Hinner som hastigast tänka att hon verkar ju inte alls som någon av de där taxifixarna som hänger utanför tex flygplatserna och så är vi på väg och gumman går med små steg vidare och försvinner in i en gränd.

Idag på väg till jobbet ursäktade sig en asiatisk (japan?) turist och frågade om jag visste var någonting låg och pekade på namnet på en utskrift. Jag kände igenom mig så väl, även om vi faktiskt aldrig frågade om vägbeskrivning men desto oftare fick förklara för taxichaufförer som inte hittade till vårt hostel. Turisten skulle inte alls långt så jag pekade ut riktningen och förklarade kortfattat i fåordiga meningar hur han skulle hitta dit. Resten av vägen till jobbet log jag och den här posten började ta form.

Årets första dag på jobbet. Ganska precis en månad sedan jag senast var där. Har inte varit på jobbet sedan firmafesten. Nu ska man iofs inte tolka in så mycket i det men det låter en aning suspekt. Fasade hur det skulle kännas att gå till jobbet och morgonrutinen gick inte rutinenligt. Till att börja med hade jag varit för slö för att handla igår kväll så det blev annan frukost än vad som hör arbetsdagritualen till. Vaknade innan larmet och tänkte att nu är det nog snart dags. Sträckte mig efter klockan och konstaterade att min jetlag inte har gått ur kroppen ordentligt än. Några timmar senare gick jag upp, mötte turisten, etc. Årets första arbetsdag var långt över förväntan! Kändes fräscht att vara tillbaka, kul att lösa tekniska problem och främst att jag uppskattade uppskattningen från kunder mer än jag gjort på mycket länge. Frågan är varför jag förbannar att kvällen tagit slut så snabbt och det strax är en ny arbetsdag.

Led in mig på samtalsämnet Thailand så pratar jag med lätthet mer än några futtiga tusen ord. Jag kan med ett lyriskt leende på läpparna babbla på om en mängd olika samtalsämnden med anknytning till resan;  Om hur taxi aldrig kändes som en transportsträcka utan alltid på något mystiskt sätt var underhållande och lite av ett äventyr. Minns hur jag försökte att inte oroa mig när vi ordnat skjuts med någon ute på landsbygden, min packning låg på taket och föraren verkade bli mer och mer stressad när han insåg att han kört fel och högerfoten blev tyngre och tyngre. Att även om tuk tuk var omöjligt att förhandla lika bra pris på som att ta en taxi och åka på taxameter så upphörde det aldrig att vara hur kul som helst att susa fram i ~60 km/h i en farkost där man måste huka sig för att se någonting. Och så vidare.

Men nu anspelade titeln faktiskt på uttrycket en bild säger mer än.. och det är just bilder posten handlar om. I makligt tempo har jag börjat ladda upp bilder från resan. Än så länge är det bara några få väl valda bilder på flickr och hos panoramio väntar några nytillskott på att bli godkända för visning i google earth. Fler bilder från resan kommer med tiden. Ser fram emot att ladda upp personbilder till Facebook men det är ju så jäkla många att välja bland!

Vidare på temat bilder så har jag framkallat rullarna som togs med undervattenskamera. Eller rättare sagt låtit framkalla. Bildkvalitén lämnar en hel del att önska men det syns ju vad det ska föreställa! Hade inte för en stund räknat med att det skulle vara frågan om årets bild men några av pärlorna underlättare verkligen när det gäller att minnas allt man såg under vattnet. Sedan finns det ju ofattbara mängder sådant som antingen inte gick att fånga på bild eller inte gör sig på bild utan måste upplevas. (Och ett icke oansenligt antal saker som inte fotades för att jag hade lämnat kameran kvar på båten eller inte lyckades plocka fram den ur fickan tillräckligt snabbt.)

Nu är det faktiskt två röda trådar. För med anknytning till vad vi i gryningsstund kollade på i Lumpiniparken sista dagen så har de bilder jag tog som funktionär vid EM i Thai Chi Chuan – i brist på mer passande ord – publiserats. Ta en titt! Flertalet av dem är bättre än jag befarade. Vill minnas att det kändes som att jag inte hade fått till någon riktigt bra bild så mycket cred ska nog ges åt den vänliga själ som har beskurit och snyggat till dem.

Imorse var vi till Lumphini Park och tittade pa Thai Chi. Eftersom parken ar stor (kortsidan pa parken ar ungefar en km lang) var vi osakra pa vart i parken de skulle halla hus. Det visade sig vara aktiviteter overallt. Det fanns stora grupper, sma grupper och enstaka utovare som sysslade med morgongymnastik med olika mycket inslag av Thai Chi. Vissa rorelser liknade snarare Ymping medan annat sag ut som dans. Ett stort antal lopare sprang langs en bana i utkanterna av parken. Pa vagen hem provakte vi tunnelbanan. Endast 4 ar gammal och mycket frasch!

An en gang har jag packat ner mina DVD-skivor djupt i packningen och nar (las: hittar) dem inte. Men kara mor har alltid koll sa jag har fatt lana deras skivor. Sa nu blir det bilder!

Koh Kho Khao, north of Khao Lak

Koh Similan

South Siam Divers, Koh Similan

Med Ginnii pa floden Chao Phraya

Koh Kho Khao

Klong Muang Beach

Strax innan tolvslaget, Nyarsafton, Koh Lanta

Koh Lanta

Transportation to Koh Kho Khao

Nu ar det tyvarr inte langt kvar. Om nagon timme eller sa kommer vi att ta en taxi till flygplatsen. Vissa sover fortfarande. Andra ar ute och letar frukost. En annan sitter har och laggar sista handen vid en post som tagit lang tid att ladda upp.

Kanner ett visst vemod att man maste aka hem. Hade garna stannat, gjort om allt och fram for allt fortsatt att utforska detta underbara land. Det ar svart att hitta nagot negativt – jag tanker inte jobba ihjal mig med att leta utan nojer mig med att det inte finns nagon avigsida. Utom mojligen att det tar slut.

Men det ar inte bara av ondo att aka hem. Min ryggsack hade inte klarat av mer shopping. Jag ar skeptisk till att klara invagningen, men det ar smallar man for ta! Det storsta hindret mot shopping var nog trots allt att jag hade med mig sa mycket hemifran. Dykutrustning och sant…

Nu borjar tiden rinna ut och jag har inte fler mynt. Ha det fint!

Forts. Ett till mynt hittades sa jag… hade tankt skriva klart men nu kom taxin. Hej igen!

Vi vantar nu pa transporten till Krabi Airport. Vistelsen pa Ko Koh Kaoh Island har varit underbar. Lyxigt resort med all tankbar service. Vi bokade via latestays.com medan vi var kvar pa Koh Lanta. Ulf, Johan och jag har dessutom varit till Similan Island via en Live-aboard-boat i tva dagar, min drom sedan lange! Fantastisk dykning med massor av fisk, koraller, skoldpaddor mm.

Fran stranden sag vi delfiner leka i narheten igar. I forgar besokte vi ett vattenfall i kanten av djungeln.

Nu har vi tre dagar kvar i Bangkok. Hoppas att Johan och jag kan komma upp tidigt en morgon och ga till Lumpiniparken och se massor av kineser gora thaiqui kl 6. Uffe vill till en snakefarm. Lina och Marcus vill shoppa.

Kanaltur ska vi ocksa hinna med.

Efter att vi dykt vid Koh Haa var det den basta dykning jag hade varit med om. Det ar nog an idag med den basta Dive Master jag haft. Men dykningen pa Koh Similan #8 & #9 eller kanske framst Koh Bon ar vad jag kommer att minnas bast.

Aven om man fatt se manga vackra och storslagna sma och stora saker under dykning sa var det nagot speciellt med Similan. Redan pa forsta dyket traffade vi pa 2 st skoldpaddor. Den ena foljde oss en liten stund. Totalt gjorde vi 7 dyk under en tvadagars live aboard. Jag hade med mig en liten billig uv-kamera och vantar med spanning pa att framkalla bilderna.

Nagra bilder fran DVD blir det inte heller – for den har datorn har bara CD-lasare. Den som vantar pa nagot gott…

Antligen lite lugn och ro. Kanske ar det for att man tidigare under resan agnat tiden at aktiviteter eller riktig lugn och ro i en solstol som jag inte haft en lugn stund att sitta ner och skriva.

Dagarna som gatt sa har det hant en hel del. Nagon av de sista dagarna pa forra aret red vi elefant. Syrran skrev om det sa jag namnder det bara. [Linas anm: Det var faktiskt pa nyarsaftonsdagen.]

Nyarsaftonskvallen firades pa hotellet. Det var en salig blandning av kulturella inslag och eld. Det var uppvisning med poi, fyrverkerier och rislyktor som svavade ivag ut over havet. Vid tolvslaget stod vi pa stranden och tittade pa hur olika resorts pa andra sidan bukten fyrade av for att bracka varandra. Pa avstand sag det mycket battre ut an det som vara vardar skot upp.

Dagen darpa var jag uppe tidigt for att titta pa soluppgangen. Nar ni i Sverige stod och skalade i skumpa sa var jag ute pa arets forsta loppass; nagon gang mellan noll och ett (svensk tid). Soluppgangen blev inte som vantat. Aven om jag borde ha insett det i forvag sa insag jag forst da att solen gick upp i oster, bakom bergen. Dimman som vandrade over bergen var hur som helst riktigt haftig och det var fantastiskt skont att springa i strandbrynet.

Men det straffade sig. Jag fick varmeblasor pa bade hoger och vanster storta. Blasorna lade sig efter nagra dagar. Da gjorde jag ett nytt forsok och gav mig pa nytt ut for att springa langs stranden. Denna gang barfota istallet. Nar jag kom tillbaka visade det sig att jag hade skurit mig pa snackskal/motsv och hade tva sma jack i en trampdyna. Ser ut att laka bra och sensmoralen ar att man ska ta det lugnt pa semestern.

Bast av allt hittills ar utan tvekan dykningen. Vi gjorde tva dyk pa Koh Haa. Forst pa Koh Haa 1 och sedan pa Koh Haa Yai. Andra dyket hade jag med mig en billig uv-kamera och knappte slut  pa en rulle film. Vantar med spanning pa att framkalla. Lite surt att rullen var slut nar vi mot slutet av dyket gick in i en grotta, genom ett hal i vaggen in i en annan grotta och sa ut igen. Nar man var dar inne och hade parkamraten snett ovanfor mot oppningen – vilken bild det hade blivit!

Nu borjar Lina bli lite otalig pa att fa anvanda datorn och med det satter jag punkt.

Fortsattning. Det visade sig att nagon inte hade packat klart – jag packade inte ens upp. Vi befinner oss i Phuket Town. Vi kom hit sent igar och aker vidare nagon gang mellan strax upp till om en timme eller senare. Alla tider ar lite flexibla. For att vara sa billigt ar vart boende riktigt bra. Snyggt kakel i badrummet men ett litet minus att avloppet i duschen ar kass. Det skulle ga snabbare om man lade sig med ett sugror och drack upp vattnet.

Anledningen att det inte blir nagon ny bild ar for att jag, se ovan, inte har packat upp och skivan ligger i tryggt forvar langt ner i sacken.

Igar natt gav vi oss ut for att hitta en restaurang som vi last om i Willmaguide (resebocker som skrivs av personer fran Amot – dvs det dialektala omrade som ordet onasut ar hamtat ifran) men hur vi an forsokte folja vagbeskrivningen kunde vi bara konstatera att vi masta ha gatt forbi. Vi gick fram och tillbaka och hittade olika kannetecken men sag inte sa mycket som en tillstymmelse av baren. En vanlig thailandare upplyste oss om att den hade stangt for tva ar sedan. Nackdelen med att anvanda aldre litteratur. Nar vi senare idag beger oss till Khao Lak sa lar  boken inte vara till nagon nytta alls, da den ar skriven preTsunamin. Ska bli spannande att aka till en stad dar alla byggnader ar yngre an fyra ar.

Uppdaterad med länkar.

Antligen har jag ordnat en kopia pa bilderna. Datorn jag sitter vid har dvd men lagom som jag satt mig sa har de uppenbarligen fatt for sig att stanga. Trodde de skulle ha oppet 24/7 men tji fick jag.

Segaste datorn jag suttit vid sedan 90-talet men en bild ska hinnas med!

hong island - lagunen