I dag var det invigning av Novemberljus här i Linköping. Slogan lyder “en ljus stad är en trygg stad” och promenadslingan/installationerna/upptäcksfärden/whatever beskrivs med följande.

Novemberljus syftar till att skapa trygghet men även skönhet, glädje och upplevelser. Parker, träd, skulpturer och gång- och cykelvägar lyses upp i olika färger och med olika tekniker. Staden ändrar skepnad och en annorlunda stad växer fram under dygnets mörka timmar. Det uppstår spännande möten både med människor och oväntade miljöer.

När jag har varit ute och sprungit och promenderat längs Stångån så har jag sett när de byggt vissa av installationerna.  Tyvärr har jag inte sett själva jippot då vädret inte var speciellt inbjudande och jag skyndade hem efter jobbet. Ett stort rött hjärta som hängde på ett träd vid Stångebro och säkerligen lär lysa nu ikväll gör säkert att att passerande blir lite varmare i själen. Men något som förundrar mig är varför det på flertalet ställen längs med samma strandpromenad förekommer trasiga gatlyktor. Man kan inte blunda för att det känns som ett slag i luften att det i så nära anslutning till jippot finns förutsättningar för spännande möten under otrygga former.

PS. Vad jag har sett och hört om spektaklet än så länge så ser det påkostat ut. Ska bli kul att kolla på det in action någon kväll.

Uppdatering. I förrgår tog jag en promenad men hade underskattat kylan och var lite för lätt klädd. Det blev inte så långt som jag hade tänkt men några bilder hann jag ändå ta längs vägen.